tisdag 30 september 2014

Fred Olsen Energy – köpvärd eller är det dags att fly?

Idag finns Fred Olsen Energy (FOE) i min långsiktiga portfölj, men på senare tid har den mest agerat sänke och har fallit rejält i pris. Glansdagarna, då aktien stod i nästan 300 NOK, är ett minne blott och bara i år har aktien sjunkit med över 50 %.


Att aktien skulle gå ner rejält var inte på något sätt oväntat. Snarare var det väl något märkligt att kursen inte rörde sig söderut tidigare och att utdelningen blev så hög som 20 NOK per aktie senast. Otaliga nyheter, pressreleaser och rapporter har tydliggjort problemen som bolaget har och står inför, t ex:

  • En klart tuffare marknad med prispress och allt kortare kontraktstider
  • Problem med riggen Borgny Dolphin som ledde till att Petrobras sa upp kontraktet
  • Stora investeringar och reparations/underhållsbehov på den ganska ålderstigna flottan
Dessutom skrev ledningen, i årsrapporten 2013, följande och inte allt för muntra utsikter:

”Throughout 2013 the contracting activity dropped quarter by quarter in all market segments. This development was mainly driven by the exploration and production companies starting to cut back on their spending plans, combined with the same companies having already secured strategic rig capacity. The most recent market fixtures is indicating some softening of rates and an acceptance of shorter term contracts. It is expected that these market conditions will continue through 2014 and possibly into 2015.
En titt på vinsten per aktie visar också att vinsten de senaste åren har sjunkit en hel del vilket så klart inte är en positiv trend.




Själv köpte jag i två omgångar
när aktien gått ner rejält och därmed en bra bit ifrån toppnivån på 300 NOK. I det läget handlade jag aktien till ett P/E tal på 2014 års förväntade vinst om ungefär 10 och ett P/E tal på 2013 års vinst om 6,3. Vid investeringstillfället kändes det som en helt ok nivå att kliva in på för ett historiskt fint bolag som just nu har (stora) problem. Dessutom räknade jag i mitt investeringsantagande med att utdelningen nu sänks och blir 10 - 12 NOK/aktie istället för 20 NOK/aktie. Även den lägre utdelningsnivån motsvarar dock en mycket attraktiv direktavkastning om 6,1 – 7,3 %.
Frågan jag ställer mig är om marknaden inte har straffat FOE väl hårt nu? Som sagt, att kursen skulle ner rejält från toppnoteringen råder det ju ingen tvekan om, men en stilla undran är om inte marknaden har överreagerat i det här fallet? Visst, utsikterna för 2014 ser ju inte lysande ut och utmaningar finns det uppenbarligen gott om. Det går ju inte att bortse ifrån att FOE:s flotta inte är den mest moderna, att det kommer krävas stora investeringar, att branschen som helhet är tuff, att prispressen är stor osv, men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att FOE verkar på en marknad som inte lär försvinna på ett bra tag. Behovet av olja och gas kommer under överskådlig framtid fortsatt vara stark och i takt med att konjunkturen i omvärlden vänder bör efterfrågan öka. Dessutom har FOE ett gott rykte med bevisat goda kunskaper och dessutom en position som borde göra det möjligt för dem att vidta de åtgärder som krävs för att bli mer kostnadseffektiva och på så sätt bli konkurrenskraftigare framöver. 2014 är dock ett förlorat år och vinsten kommer självklart att falla markant, men därefter...
Från 2015 och framåt ser det ändå ganska så mycket bättre ut. Om vi kollar på kontraktssituationen så ser inte läget allt för illa ut. Stora delar av flottan är kontrakterad (inkl optioner) över 2015 – 2016 även om Borgny Dolphin för närvarande inte är det. Bolette Dolphin, som gick i drift under 2014, leasas ut till Andarko till taxan 488 000 USD per dag under 4 år. Under senare delen av 2015 (Q3 enligt plan) tillkommer också Bolsta Dolphin som redan nu är kontrakterad på 5 år till Chevron till taxan 566 000 USD per dag. Det är riktigt bra dagstaxor det så med ovan i åtanke kombinerat med en förbättrad kostnadskostym skulle jag vilja säga att framtiden ser ganska så ljus ut ändå. Ledningen har också uttalat sig positivt om Q3 och Q4 – 2014 där de ser en rejält förbättrad lönsamhet. För hela 2014 pekar prognoser jag tagit del av på en vinst om 15-16 NOK/aktie. Om det nu stämmer handlas FOE till ett P/E-tal på 2014 års förväntade vinst till 7,3 – 7,8. Frågan är dock om dessa prognoser verkligen är realistiska eller bara önsketänkande?
Sammanfattningsvis anser jag att FOE trots allt har blivit väl hårt straffat, men det är ju inte helt oförtjänt trots allt. Glansdagarna är nog över för ett tag, men för den långsiktiga aktieägaren tycker jag mig ändå kunna skymta ett ljus i det mörker som just nu råder. Vid nuvarande prisnivå kan det till och med visa sig vara en riktig jackpott för den tålmodige. Man är ju dock inte mer än människa så självklart ställer jag mig ibland frågan om jag är dumdristig som behåller FOE min position. Jag kommer dock varje gång fram till att jag för tilfället vill behålla de aktier jag redan har i min långsiktiga portfölj då caset trots allt ser spännande ut. Innan jag eventuellt gör något mer vill jag nog ändå se hur Q3 rapporten ser ut. En riktigt jobbig Q3:a skulle väl inte kännas helt bekvämt. Avslutningsvis känns ett citat från legenden Warren Buffet inte helt fel i sammanhanget:The best thing that happens to us is when a great company gets into temporary trouble. We want to buy them when they're on the operating table."

Den stora frågan är ju dock om FOE är ett “great company with a temporary problem” eller om de är något annat? Att de nu ligger på operationsbordet råder det ju dock inget tvivel om.

måndag 29 september 2014

Månadens inköp – Akelius Pref och fonder

September månads kassaflöde har fördelats som följer:

Inköp Akelius Pref:
Jag har köpt ett gäng preferensaktier i Akelius. Jag ser detta köp som ett bra alternativ till att fortsätta ackumulera ytterligare medel till den redan välfyllda krigskassan.


Vid nuvarande kursnivå erhåller vi en direktavkastning om drygt 6 % vilket är klart bättre än vad jag hoppas kunna få ifrån räntefond och sparkonto. Risken är förvisso högre än sparkonto och räntefond, men vad gäller Akelius känner jag mig ändå rätt så trygg i att utdelningarna även fortsättningsvis lär dyka upp på kontot kvartalsvis. Nuvarande kurs ligger också under inlösenpriset för kommande 10 år (fram till 5:e årsdagen är det 375 kr och fram till den tionde årsdagen 345 kr). Det finns alltså en begränsad uppsida i kursen med andra ord, men som sagt, det här köpet ser jag främst som ett alternativ till placering i räntefond.

Eftersom Akelius delar ut en gång per kvartal så innebär detta att våra utdelningar nu kommer in på kontot under månaderna februari, mars, april, maj, juni, augusti, oktober samt november.
Inköp fonder:
Stående månadsinköp i vanlig ordning.
Krigskassa:
Till viss del har medel från krigskassan nyttjats i september för inköp av aktier. Merparten av dessa köp har dock finansierats genom det månatliga kassaflödet så endast en mindre del har tagits från kassan som fortsätter att växa.

tisdag 23 september 2014

Inför rapporter – Industrivärden och MQ

Nu i oktober är det dags för många bolag att rapportera delårsrapporter eller årsrapporter. Först ut bland mina portföljinnehav är Industrivärden som rapporter den 6:e oktober och därefter rapporterar MQ den 7:e oktober.


Om vi börjar med mina tankar kring Industrivärdens Q3 rapport så kommer den väl bli lika spännande som vanligt, alltså ungefär lika exalterande som att sitta och titta på färg som torkar. Jag räknar med andra ord med en mycket odramatisk och stabil rapport utan större överraskningar.

MQ:s Q4 och helår blir däremot betydligt mer spännande. Årets första tre månader har varit klart positiva och MQ har verkligen börjat få ordning på saker och ting. Året har bjudit på förbättrad kostnadskontroll, högre vinst och ett klart starkare kassaflöde. Ska jag hitta något som jag inte är helt nöjd med så är det väl omsättningstillväxten, men å andra sidan tror jag ledningen gör helt rätt som först prioriterar stabila vinster och kassaflöden för att därefter fokusera på fortsatt tillväxt med nya butiker.
Så vad kan vi då förvänta oss av Q4? Jag tror på ett bra Q4 med förbättringar i enlighet med tidigare rapporterade kvartal. Jag förväntar mig att besparingsprogrammet försätter att ge effekt och att rörelseresultat, vinsten liksom kassaflödet stärkts. Omsättningen tror jag kommer öka något, men ganska så marginellt med tanke på att fokus just nu inte ligger på tillväxt. Föregående års Q4 var ”dopat”, vilket jag redogjort för i mitt tidigare inlägg Analys MQ, varför en direkt jämförelse med officiella siffror Q4 – 2013 vore felaktigt. Mer korrekta siffror för Q4 – 2013, enligt mina beräkningar, är:
  • Omsättning: 349 MSEK
  • Rörelseresultat: 12 MSEK
  • Kassaflöde: - 15 MSEK
  • Vinst per aktie: 0,23 kr
För Q4 – 2014 förväntar jag mig siffror inom intervallet:
  • Omsättning: 355 – 360 MSEK
  • Rörelseresultat: 25 – 30 MSEK
  • Kassaflöde: 35 – 45 MSEK
  • Vinst per aktie: 0,6 – 0,7 kr
På helåret innebär ovan siffror en förväntad vinst per aktie om 2,62 – 2,72 kr vilket kan jämföras med föregående år då vinsten per aktie, rensat för extraordinära poster, landade på 0,78 kr. MQ har en policy att dela ut 50 % av vinsten varför en utdelning om minst 1,3 kr/aktie inte känns orimligt (fg år 0,39 kr/aktie). Om ett par veckor får vi se hur rätt eller fel jag hade =)

Tankar kring Industrivärden och MQ?

lördag 13 september 2014

De verkliga nycklarna till framgångsrik investering

Jag läste nyligen en intressant artikel på The Globe and Mail som jag tyckte på ett klarsynt sätt beskriver det tankesätt jag själv strävar efter att hålla mig till (även om jag inte alltid lyckas, frestelserna är ju så många).


I stora drag handlar artikeln om vilken strategi som många framgångsrika ”do-it-yourself” investerare och som artikelförfattaren haft kontakt med använt. En ”do-it-yourself” investerare tolkar jag som en person som inte är utbildad inom området, inte arbetar professionellt med investeringar och dessutom har begränsat med tid att lägga på sina investeringar. Summerat, med vissa egna tolkningar, framgår följande nycklar:
  • Krångla inte till det i onödan. Att investera och analysera bolag kan till en början verka otroligt krånglig och svårt. Med tiden kommer du dock inse att så inte är fallet, i varje fall om du inte gör saker och ting krångligare än vad det faktiskt behöver vara.
  • De flesta framgångsrika investerarna har inte någon övermänsklig förmåga att hela tiden välja ut aktier som värdemässigt kommer skjuta i höjden, i synnerhet inte på kort sikt.
  • Inte heller är de ovanligt skickliga på att förutsäga när marknaden kommer att nå rakethöjder eller för den delen kraschlanda. De sitter inte med en kristallkula, de har inte tillgång till insider information och inte heller har de en magisk ”trading algoritm” som talar om exakt när det är dags att köpa och sälja.
Så, om dessa framgångsrika människor nu alltså inte är supermänniskor med övernaturliga förmågor och magiska formler, vad har de i så fall i sin arsenal som skiljer ut dem från ”de andra”? Jo, det är helt enkelt att de på riktigt förstår värdet av tid och ränta-på-ränta effekten och dessutom har psyket att stå fast vid sin övertygelse hur hårt det än blåser där ute.

Min tolkning är att de flesta av dessa framgångsrika ”do it yourself” investerare köper aktier regelbundet och har ett tydligt ”buy and hold” tänk. Författaren till artikeln skriver också att de han talat med är de första att erkänna att deras ”trading skills” inte haft något att göra med det lyckade resultatet. Istället har de köpt konservativa bolag med en förväntad god utdelningstillväxt. Utdelningarna har de sedan återinvesterat och därefter har de helt enkelt låtit tiden göra jobbet.

Det är när investeraren börjar försöka fuska med tiden (alltså försöker få resultaten att komma snabbare) som de förr eller senare hamnat i problem. Det är nämligen först när du förstår att det inte finns några investeringsgenvägar, utan att du måste låta tiden och ränta-på-ränta effekten göra jobbet, som du kommer vara mindre benägen att låta din giriga och otåliga sida styra dig. Driften att påskynda processen eller för den delen att söka vinster som är orealistiska är det som oftast leder investeraren vilse. "Köp och behåll" investeraren däremot accepterar att det kommer ta tid och att det långsiktigt inte är lönsamt att försöka kliva in och ut ur marknaden allt för ofta. De vill istället finna aktier till motiverade priser, köpa med en viss regelbundenhet och därefter behålla dem ”för evigt”, i varje fall så länge caset är rimligt intakt. De försöker inte heller att eliminera volatilitet (följa med i såväl upp som nedgångar) utan lär sig att leva med den.

Sammanfattningsvis verkar receptet alltså vara att först och främst ha en riktig förståelse för vad värdet av tid och ränta-på-ränta effekten verkligen betyder. När du har det krävs en en stor portion tålamod och ett psyke som gör att du klarar av stora svängningar. Till det behöver du också förmå dig att undvika frestelsen att kliva in och ur marknaden även om det svänger och att trycka bort din girighet som tar sig uttryck i att du vill finna de snabba klippen. Lägger du till det regelbundna inköp i bolag du tror på så finns goda möjligheter att bli en framgångsrik investerare. Det här sättet att tänka tilltalar mig och ligger väl i linje med hur jag vill agera. Det gäller bara att påminna sig själv allt som oftast så man inte faller för frestelsen att avvika från strategin, något som dock ofta är lättare sagt än gjort.

Hur tänker du kring detta? Hur ser din strategi ut?

söndag 7 september 2014

Spekulanten - en bok om Erik Penser och hans tid

Jag har i dagarna läst ut boken Spekulanten - en bok om Erik Penser och hans tid, skriven av ekonomijournalisten Bengt Ericson. I stora drag handlar boken, som titeln antyder, om den kände finansmannen Erik Pensers makalösa uppgång, fall och uppgång igen. Den ger även läsaren en inblick i hur Sverige gick från folkhemssocialism till fondkapitalism samt om krisen på 90-talet.



Historien tar sin början kring slutet av 60-talet när Penser äntrar scenen genom att försöka få till ett möte med Carl Langenskiöld, Vd och ägare av bankirfirman Langenskiöld. Erik stod och väntade på Carl utanför börshuset eftersom han visste att han brukade äta lunch där. Erik ville nämligen erbjuda sina och sin kollega Tomas Fischer tjänster som courtagemäklare. Det blev startskottet till en smått makalös resa som till slut ledde fram till att Erik Penser blev en storfräsare inom svenskt näringsliv och även gjorde honom till miljardär. Under 1980-talet och i början av 1990-talet var Erik Penser en av Sveriges mest inflytelserika finansmän och känd för sin riskabla strategi som innebar att köpa aktier, belåna dem hårt och därefter köpa fler aktier.

Kraschen i början av 1990-talet medförde dock stora problem för Penser som var högt belånad och hade tagit mycket stora risker. Från våren 1991 och framåt gjorde Nordbankens ledning allt de kunde för att lägga beslag på Pensers aktier i Nobel Industrier, antagligen eftersom deras egna finanser började se ansträngda ut på grund av (en allt för) vidlyftig kreditgivning. Nordbankens linje gentemot Penser backades dessutom upp av regeringen och även Finansinspektionen. Den 23:e augusti 1991 hände så något mycket märkligt, Erik Penser förmås nämligen att skriva över sina tillgångar till Nordbanken.

Jag tycker att boken bitvis var intressant eftersom det är spännande att få läsa om finansmän och genier som går från noll och intet till att bli makalöst framgångsrika. På minussidan finns dock att boken känns väldigt vinklad utifrån Pensers perspektiv. Nordbanken, staten och Finansinspektionen utmålas verkligen som onda i sammanhanget och kanske var det så, kanske inte? För mig blir boken dock inte helt trovärdig när dessa konspirationsteorier, främst baserade på intervjuer med Erik Penser eller hans vänner, står helt oemotsagda. Jag ger boken 3 av 5 stjärnor och skulle, trots mina invändningar, vilja säga att den är värd att läsa för den ekonomintresserade.

onsdag 3 september 2014

Kvaerner – mer om ramavtalet och avsiktsförklaringen

Som jag skrev om i inlägget Månadens inköp – augusti så har jag köpt en liten post i Kvaerner. Köpet ser jag som en chansning eftersom mycket av uppsidan i caset bygger på att Statoils avsiktsförklaring kring utvecklingen av två ”jackets” i Sverdrup dealen blir verklighet.


Min bedömning för att denna avsiktsförklaring blir till verklighet är dock hög. Om jag inte trodde det skulle jag naturligtvis aldrig ha köpt in mig. Redan nu är det alltså känt att Statoil och Kvaerner har tecknat ett ramavtal som i stora drag innebär att Kvaerner ska få leverera ”jackets” till och med år 2020. Dessutom har bolagen undertecknat ett Letter of Intent avseende ett första projekt (i enlighet med ramavtalet) som innebär utveckling av två stycken ”steel jackets”. Att Statoil väljer att teckna ett ramavtal och även ingå en avsiktsförklaring kring ett första projekt kan jag inte tolka annat än positivt. Att Statoil skulle ingå ett sådant avtal utan att mena allvar bedömer jag som helt osannolikt.

Det finns dock ett stort men här. För att det initiala projekt för Kvaerner verkligen ska bli av (det vill säga att avsiktsförklaringen blir på riktigt) så krävs ett investeringsbeslut vilket förväntas vara på plats i februari 2015. Det är också här den stora risken finns. Låt säga att investeringsbeslutet går i fel riktning, ja då blir det stora problem för Kvaerner. Å andra sidan, går beslutet i rätt riktning, ja då kan Kvaerner bli en riktig vinnare och vi aktieägare kan förvänta oss fortsatt höga utdelningar  under lång tid (och en rejält stigande aktiekurs för den som går igång på det).

Så, varför valde då Statoil att teckna ett ramavtal och skriva ett LoI med Kvaerner? Statoil säger att: ”The frame agreement with Kvaerner ensures greater consistency and secures Statoil the access to competitive expertise and capacity that will be crucial to forthcoming developments".
Statoils CEO Helge Lund säger vidare att ”The Sverdrup development is historical and the biggest on the Norwegian continental shelf since the 1980s. It is an industrial development with a 50-year perspective.
This letter of intent signifies a fresh step forward in planning the first phase of Johan Sverdrup. It is highly pleasing that Kvaerner has managed to come up with a competitive and forward-looking delivery model. By so doing, Kvaerner has demonstrated that cost-reduction measures and increased efficiency do bear fruit. This is inspiring for us in Statoil. Safe and cost-effective resource utilisation and long-term value creation are our most important tasks
Uttalandet stärker min tro kring ett positivt utfall, men osäkerheten och riskerna kan knappast betraktas som små. För oss aktieägare återstår nu en lång väntan innan besked kommer. Fram till dess kommer säkerligen kursen fortsatt vara volatil med större svängningar utan att ny information av vikt egentligen finns tillgänglig. För egen del väljer jag att ha is i magen och inte ägna allt för mycket tid åt att studera aktiekursen. För mig är den egentligen ganska så ointressant innan det framkommer ny information som kan tänkas förändra utsikterna för Kvaerner.

För den som är intresserad av att få veta senaste nytt kring Kvaerner och generellt hänga med i vad som händer inom offshore industrin så kan jag rekommendera sajten OE. Jag rekommenderar i synnerhet alla Kvaerner intresserade att läsa nedan artiklar:

Önskar alla en trevlig kväll!

måndag 1 september 2014

Månadens inköp – Kvaerner och fonder

Augusti månads kassaflöde har fördelats som följer:

Inköp Kvaerner:
Jag köpte idag några Kvaerner-aktier. Kvaerner känns som en chansning om jag ska vara helt ärlig. Jag är i nuläget tveksam till om bolaget kommer att ingå i min långsiktiga portfölj som ska föda mig och min familj på sikt.


Hur som helst, utdelningen till nuvarande kurs är minst sagt attraktiv (c:a 11,6 %) i dessa lågräntetider samtidigt som det faktiskt finns en del intressanta triggers i bolaget. För en tid sedan fick Kvaerner en order relaterad till Johan Svedrup värd 3 miljarder NOK samt att ett Letter of Intent har tecknats avseende två stycken ”jackets”. Det är ett signalvärde som jag har svårt att tolka annat än positivt.

Efter att ha läst igenom Q2 rapporten (som jag tyckte var ganska stark) kan jag också konstatera att:
  • EBITA-marginalen stärkts och nu är 10,1 %
  • Kostnadsbesparingarna verkar ge effekt
  • Orderstocken växer för första gången på länge.
Det ser med andra ord inte så illa ut. Jag oroar mig dock för det, på senare tid, kraftigt negativa kassaflödet och att branschen som helhet börjar kännas lite skakig. Jag hoppas i kommande rapporter få se en vändning här för annars kan framtida utdelningar vara hotade. Med tanke på nuvarande lönsamhetsnivå och skuldsättning ser jag dock ingen större risk för att utdelningarna i närtid kommer minska eller utebli. Tills det framkommer annan information passar jag på att plocka utdelningar.
I augusti månad gjordes också ett inköp i Industrivärden C när kursen dippade något. Medel för detta inköp togs från krigskassan.
Inköp fonder:
Stående månadsinköp i vanlig ordning.

Krigskassa:
Kassan har i augusti fyllts på, men med tanke på inköpet av Industrivärden-aktier så har krigskassan trots påfyllning minskat något.

Hur gjorde du med överskottet (om något sådant fanns) från augusti?