fredag 21 november 2014

Att våga hoppa

Uppdatering 2017-08-01

Från och med 2018 kommer vi att vara på varmare breddgrader 3-4 månader per år samt ytterligare någon månad i Sverige på sommaren. Våra passiva inkomster täcker mer än väl detta lilla äventyr inkl alla kostnader vi har kvar i Sverige. Vi fortsätter självklart att bygga vidare på vår pengamaskin och rör oss tveklöst i rätt riktning. Vårt långsiktiga mål är att helt kunna leva av de passiva inkomster vi får och därmed äga vår tid fullt ut. Vi närmar oss den punkten med stormsteg. Som läget är just nu har vi dock arbeten vi trivs väldigt bra med varför alternativet att helt sluta jobba inte känns speciellt lockande.


Vårt mål är att någon gång i framtiden kunna lämna Sverige på obestämd tid och flytta till ett land med betydligt lägre levnadskostnader och, inte minst, ett behagligare klimat. För att samla ihop till modet som krävs så bygger vi just nu upp vår pengamaskin vilken genererar passiva inkomster. När de passiva inkomsterna väl nått önskad nivå kommer vi ha möjligheten att ta klivet ut för stupet och in i det läskigt okända men ack så spännande.


Vi kan tänka oss att köra en big bang och förändra rejält. Vi vill vara lite äventyrliga och modiga, våga släppa taget liksom. Vi ska kliva ut ur vardagslunken och den trygga tillvaron. Vi vill kunna ta dagen som den kommer och göra vad vi vill, umgås med varandra, lära känna nya människor och en ny kultur. Vi vill leva äventyret fullt ut! Kanske varar äventyret i ett år, kanske i tre, kanske för evigt? Det får tiden utvisa.

Vi vägrar dock att sätta en ”time limit” på vårt äventyr, det förstör liksom känslan av full frihet. Vi vill vara helt fria att göra vad som känns rätt för oss. Kanske trivs vi fantastiskt? Kanske ledsnar vi efter något år? Ingen sitter på svaret, inte ens vi själva, men genom full frihet att göra vad vi vill finns i alla fall inget som begränsar oss. Inget som håller oss tillbaka. Inga dåliga ursäkter. Vilken befriande känsla!

En sak jag tänkt på många gånger är att saker och ting ofta inträffar av en ren slump här i livet. Du träffar en intressant person, börjar kommunicera och plötsligt öppnas en dörr till något du aldrig trodde fanns. Ett sådant möte kan verkligen förändra mycket. Ta arbetslivet som ett exempel, själv har jag t ex bara sökt ett jobb (mitt första) och därefter aldrig mer. Genom möten med intressanta människor har möjligheter dykt upp och nya dörrar har öppnat sig. Ofta (men inte alltid) har jag vågat kliva in genom dörren och på så sätt fått uppleva nya spännande utmaningar och inte minst mött nya inspirerande människor. Jag gillar det, jag gillar att det faktiskt fungerar precis så. I alla fall om du själv hjälper ödet lite på traven genom att söka kontakt med andra, visar intresse och vågar ta chansen när den väl dyker upp.

Så, tänk om vi, i vårt ”nya land” träffar spännande människor som erbjuder oss en möjlighet som det vore tråkigt att säga nej till? T ex, ”jag har dragit igång projekt X i land Y och skulle verkligen behöva några som er där. Vad säger ni?” Ja, då vill vi så klart kunna ta chansen om vi vill och absolut inte ha en massa hinder i vägen som begränsar oss. Dåliga ursäkter finns ju alltid, men varför inte ta chansen när möjligheten väl ligger framför dina fötter? Jag är övertygad om att jag skulle ångra mig bittert efteråt om jag lät en sådan möjlighet slinka genom mina fingrar i alla fall.

Men familj och vänner då tänker du? Ja, de är självklart viktiga för oss, men det är väl inga problem att hälsa på (långvisit) i Sverige eller för den delen att de bor hos oss i några veckor eller månader om de så vill?

Som trygghetsknarkande svensk känns de här tankarna så klart extra läskiga. Ofta säger en röst i mitt huvud att ”men borde ni inte ta tjänstledigt i 6-12 månader, hyra ut huset och magasinera prylarna istället? Det är ju ett klart tryggare alternativ.” Åhh vad trött jag är på den rösten ärligt talat. Jag försöker trycka bort den varje gång och kontra med att ”om jag bara lever en gång vill jag uppleva, våga ta dagen som den kommer, våga det okända. Allt som begränsar den möjligheten ska bort bort bort!”. Vem som vinner? Ärligt talat har jag ingen aning och kanske står vi där till slut med ett uthyrt hus och 9 månaders tjänstledigt. Om det händer blir jag dock besviken på mig själv. Nä, vi ska banne mig löpa linan ut den här gången och våga hoppa!

32 kommentarer:

  1. Så inspirerande och så rätt! Vi tänker ungefär som ni gör och jag tror och hoppas att ni vågar hoppa när ni väl börjar närma er målet. Vi kommer i varje fall försöka //LC

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Ja vi får väl ser hur modiga vi är när det väl börjar närma sig.

      Radera
  2. Din blogg och sådana här inlägg är så inspirerande! Jag är 27 år och jag och min flickvän har liknande dröm och jag önskar att jag hade börjat för flera år sen med våran utdelningsmaskin för att ha större chans att uppnå vårat mål! Ska bli fantastiskt kul att följa dig hela vägen in i kaklet (2020) och hejja på dig så ni vågar hoppa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Aktienovis. Även jag önskar att jag börjat tidigare. Det är bara att kämpa på, med envishet och tålamod kommer man långt.

      Radera
  3. Håller med LC och Aktienovisen, verkligen inspirerande!

    SvaraRadera
  4. Vi har väl samma ambition som ni att runt 2020 ha råd att lämna arbetlivet för gott och flytta till solen.
    Men en gnutta tur, medvind och solen i ryggen är det inte en helt ouppnålig dröm då vi redan tjuvstartat och redan har ett boende i Frankrike.
    När vi väl fattar beslutet så kommer det vara all in och avyttra allt vi har i Sverige för att minimera alla kostnader.

    Att jag i en tidigare kommentar förepråkar en längre tjänstledighet innan ni tar steget är just valet av Thailand som destination.
    Vi hade själva Thailand som målsättning under många år då prisläget och klimatet är väldigt attraktivt men efter att ha tillbringat sammanlagt ett år i Thailand och umgåtts med många bofasta svenskar så har vi omvärderat vårt beslut och tittar på södra Europa.

    Tyvärr är prisläget betydligt högre i Europa men det kan kanske vara värt det ändå att behöva arbeta något år till för att undvika de kulturella skillnaderna och den ökända byråkratin.

    Mvh//Chansar mest

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din input Chansar mest. Det är verkligen betydelsefullt att få andras erfarenheter och tips i en sådan här process så det uppskattar jag mycket.

      Vi har nästan samma ambition, men till skillnad från er är vi inte intresserade av att låsa oss till en plats genom att köpa boende. Vi kommer istället att hyra för skulle det visa sig att vi inte trivs eller att det dyker upp en möjlighet i ett annat land vill vi kunna ta den. Vi kan absolut tänka oss att jobba också för den delen, men i så fall på egna villkor.

      Som du säger, de kulturella skillnaderna och byråkratin kan mycket väl bli för mycket. Tjänstledigt är så klart ett alternativ för att hinna utvärdera och som inte heller skapar några större begränsningar (trivs man kan man ju alltid säga upp sig senare). Även om vi skulle ta tjänstledigt kan vi ju faktiskt sälja hus och prylar för sådant går ju alltid att skaffa igen. Får nog säga att det låter som en ganska bra idé faktiskt.

      Radera
    2. Nu är jag rätt dåligt insatt i hur tjänstledighet funkar, får man ta tjänstledigt för de skäl ni har? För studier, föräldraledighet etc e de ju givet, men funkar detta också så finns de ju ingen nackdel egentligen. I övrigt, hyra tror jag är helrätt, skulle de visa sig att Thailand inte passar är västindien fint =)

      Radera
    3. Nej du kan inte kräva tjänstledigt, men det är nog värt att prova som sagt. Exakt, Västindien gillar jag verkligen, har iaf varit där en gång och åker gärna tillbaka :-)

      Radera
    4. Jag tror att du vid det här laget vet att jag inte försöker vara någon glädjedödare utan endast vill dig väg. Precis som du kommit fram till i ditt resonemang så är kanske inte tjänsledighet en helt fel början - fungerar allt som önskat i Thailand så är det inget som hindrar er att säga upp er i ett senare skede. Om det olyckligtvis inte fungerar som förväntat så kan det vara skönt att ha jobben kvar och enkelt ha möjlighet till att gneta ihop mer pengar och relokera till ett annat land som har en högre levnadskostnad.

      Västindien är helt underbart men jäklar vilket dyrt alternativ det är...

      Radera
    5. Det vet jag absolut Chansar mest och som du vet välkomnar jag andra infallsvinklar och synsätt. Det här var just ett av skälen till att jag startade bloggen, dvs att få andras synpunkter och åsikter på vägen. Dessa får oss att tänka till/tänka om, hitta strategin. Åter igen, tack för dina kommentarer och synpunkter, de uppskattas.

      Radera
  5. Helt rätt! Vilken känsla att se fram emot - total frihet, inga måsten!

    Mvh vadVivill

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är en härlig känsla och vårt tydligt satta mål skapar motivation att hålla i. Nu krävs bara en gnutta tur, medvind och solen i ryggen som Chansar mest skriver så bör vi nå målet så småningom.

      Radera
  6. Otroligt spännande och inspirerande! Tycker att ni tänker helt rätt som vill löpa linan ut och kapa alla materiella band till Sverige. Först då lever man på riktigt och först då har man alla möjligheter att hoppa på möjligheter som dyker upp som du skriver.

    Vore fantastiskt roligt om du tänker fortsätta blogga även efter ni har lämnat Sverige och tryggheten så man kan följa hur det går.

    Bon voyage!
    Mvh DF

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Didrik Finans. Ja just det här med materiella band tror jag är viktigt att kapa för att inte skapa begränsningar. Chansar mests kommentar kring tjänstledighet är dock väl värd att fundera på. Efter att ha funderat lite på vad han säger så tror jag han har helt rätt. Jag kan inte heller se att tjänstledighet skulle skapa några begränsningar egentligen och det är det viktigaste.

      Vad gäller bloggen så kommer jag att skriva så länge jag tycker det är kul. Min förhoppning är att jag fortfarande tycker det är kul att blogga även efter att vi nått målet, men man vågar ju knappast lova något =)

      Radera
  7. Att sitta i Chang Mai i en bungalow bredvid en pool 30 mil från havet låter dock så tråkigt att klockorna stannar i mina öron... Dessutom föredrar jag nästan den svenska vintern framför 4 månader av Thailändsk regnperiod.

    Men det är väl en det av facinationen att upptäcka det själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, ja men vi kommer aldrig att bosätta oss 30 mil från havet så Chang Mai är inte aktuellt för oss.

      Ja vi är ju alla olika, men för egen del tar jag mycket hellre en regnperiod i Thailand på 4 månader än 6-7 månader av mörker, regn, grått väder och kyla i Sverige för att sedan, med lite tur, få ett par månader med sommar i bästa fall.

      Radera
  8. Kul, jag gillar det här och följer gärna. Jag förstår dock inte riktigt behovet av big bang utan tror det finns lite mer att hämta i ditt upplägg där.

    Jag tror att en kontinuerlig förändring hela tiden gör processen robustare och att du faktiskt blir lyckligare i slutänden. Känslan av "breaking free" kanske inte kommer lika tydligt men den är en engångsgrej.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En big bang är väl kul? Jag tror dock vi menar olika saker faktiskt. När jag pratar om big bang syftar jag mer på förändringar som har med livsstil, klimat, kultur osv att göra. Där vill jag bli överraskad och alltså inte flytta från ett Sverige till ett annat. Kulturkrockar kan vara väldigt frustrerande så klart, men också spännande och lärorika om man går in i dem med ett öppet sinne.

      Som jag ser på saken är det inte heller möjligt att kontinuerligt förändra dessa saker här och nu fullt ut - jobba och tjäna pengar måste vi för att kunna nå målet och så länge du måste upp varje morgon och gå till jobbet är du i ekorrhjulet, tur för oss att vi trots allt har spännande arbeten. Kulturen är också som den är och vad gäller klimatet kan jag tyvärr inte heller påverka. Jag önskar verkligen att jag kunde trolla fram 7-8 månader med vår och sommar dock =)

      Vad gäller det ekonomiska håller jag till 100 % med dig om att kontinuerlig förändring gör processen robustare och vår "väg till frihet" är just en del av denna process. Det känns därför sunt att resan får ta några år. Vi har dock, som bekant, olika syn på hur extrem förändringen rent ekonomiskt måste vara och jag är nog inte beredd att gå lika långt som du. Däremot lever vi idag väldigt mycket billigare än vad vi skulle kunna eftersom vår sparkvot är minst 50 %. Sedan vi startade den här resan på allvar känns det som en bragd att vi nått dit eftersom vi sannolikt "förbättrat oss" från en nivå som då var gissningsvis 15-20 %.

      Som bekant följer jag er resa med stort intresse och förhoppningsvis kan vi inspirera varandra på vägen.

      Radera
    2. Japp, jag ska börja sätta lite "icke finansiella mål" inför 2015. Hur du funderat något i den riktningen. Typ språk, besök på plats, läsa någon bok, knyta någon kontakt osv.

      Radera
    3. Ja vi har kommit en liten bit i dessa tankar. Om 2-3 år har vi för avsikt att åka till landet på en några veckors visit. Till dess vill vi ha läst på en del och i varje fall ha lärt oss några fraser så man kan "artighetskommunicera" initialt. Hur går era tankar?

      Radera
  9. Väldigt bra skrivet! Det är kul att följa er och tvivlar inte på att kommande sex år kommer bli lika intressanta! Önskar er all lycka och medgång i ert strävande efter detta uppsatta mål!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Sofokles! Känns som vi har spännande år framför oss.

      Radera
  10. Jag hoppas precis som Didrik att bloggen fortsätter väl på plats, då blir det ju riktigt intressant! Själv har jag varit i Thailand ett antal gånger, några månader i taget, och har verkligen gillat det. Att verkligen bo där känns dock aningen främmande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lovar så klart inget, men som sagt, det vore kul även för egen del att föra lite dagbok när vi väl nått målet.

      Radera
  11. Jag och min fru har liknande planer men hoppas på att kunna "skjuta ut oss" om ca 4 år... om börsen och fastighetsmarknaden går som vi hoppas.

    Nyss hemkommen från underbara Thailand.

    Vi föredrar definitivt regnperiod som åtminstone stundtals är som svensk sommar framför det här kalla, mörka, gråa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spännande! Jag förstår er till 100%, vi föredrar också en regnperiod framför månader av kallt mörkt och grått

      Radera
  12. Tack för blogg! Jag har aldrig intresserat mig för dylika tidigare, men plötsligt har ni blivit mina bästa vänner; )

    Jag är rejält mycket äldre än ni, men går likadan väg, mot samma mål.

    Berätta....vad av det matriella känns svårast att göra sig av med?

    SvaraRadera
  13. Hej Anonym, tack för din kommentar och kul att du gillar bloggen!

    Svaret på din fråga är huset. Här har vi bott i över 10 år, här har vår dotter vuxit upp och vi trivs verkligen där vi bor. Hur som helst, under den process vi gått och nu går igenom och där vi totalt ändrat vårt "mindset" så känns mycket av det materiella inte längre svårt att göra sig av med.

    Hur känner du? Hur nära är du målet?

    SvaraRadera
  14. Mycket inspirerande inlägg, tack för det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du tycker så, det gör mig glad.

      Radera