torsdag 26 mars 2015

Börskraschen år 2000 - betraktelser från insidan

Läste för en tid sedan Kavastus intressanta inlägg om börskraschen år 1987 och började då fundera en del kring kraschen år 2000 som jag faktiskt fick uppleva från insidan (jobbade då och jobbar även nu i IT-branschen). Här kommer mina betraktelser blandat med intressant fakta från en svunnen tid.

Under slutet av 1990-talet talades det mycket om den nya ekonomin som på något mystiskt sätt skulle ändra spelreglerna kring bolagsvärdering. Intjäningsförmåga, stabil vinsthistorik mm var inte längre mycket värt, nä nu gällde istället galen tillväxt (mätt som antal anställda) och framtida vinster (drömmar). Det var absolut inte ovanligt att ett bolag som gjorde 500 miljoner i förlust och omsatte 25 miljoner värderades till miljardbelopp. Det talades då om att göra en strategisk förlust vilket i praktiken ansågs som något positivt. Här gällde det att växa antalet medarbetare i snabb takt så förlusterna var därmed legitima. Att få in nytt friskt kapital var vid den här tiden inget problem, det vara bara att göra en nyemission som i alla lägen blev kraftigt övertecknad.



Det var en smått otrolig tid där respekten för pengar inom de hypade IT-bolagen var noll och intet. Övertecknade nyemissioner stod som spön i backen så att fixa nytt kapital var en smal sak. Det var en tid där VD:n och bolagets talesperson hade samma status som en rockstjärna för att efter kraschen inte var värda någonting alls. Jag minns dem alla mycket väl och har dessutom träffat flertalet av dem när det begav sig, t ex Framfabs Jonas Birgersson med sin legendariska fleecetröja, Icon Medialabs Johan Staël von Holstein och Cell Networks Christer Sturmark.

Värda att nämna i sammanhanget är också Kajsa Leander och Ernst Malmsten som grundade Boo.com år 1998. Det bolaget skulle sälja märkeskläder över internet och byggde ett, för den tiden, mycket avancerat system som den normala modemanvändaren inte hade mycket glädje av. Sajten var i praktiken allt för seg och därmed oanvändbar för de flesta. Sidorna kunde ta flera minuter att ladda in.

 
I augusti 1998 blev investmentbanken JP Morgan Boo.coms rådgivare vilka hjälpte till att hitta investerare som kunde gå in med 100 miljoner dollar vilket ansågs nödvändigt innan företaget skulle förmå visa lönsamhet. Hur det gick? Jo det slutade naturligtvis med en konkurs av sällan skådat slag. I januari år 2000 hade bolaget intäkter på ungefär 100 000 dollar i veckan, men då låg utgifterna på 4 miljoner dollar i veckan. Den 17:e maj 2000 beslutade styrelsen att begära likvidation. Då hade ägarna satsat 125 miljoner dollar vilka nu gått upp i rök. Företaget hade skulder på c:a 178 miljoner brittiska pund och tillgångar på ungefär 19 miljoner brittiska pund. Sanslöst!


Under den andra halvan av 1990-talet började jag som IT-konsult på ett av de mer hypade bolagen i branschen. När jag började där var det knappast upphaussat, men några år senare var det upphöjt till skyarna och sannolikt drömarbetsplatsen för de allra flesta. Om vi hade kul? Absolut, det var sjukt kul och stämningen var på topp. Projekten var spännande, festerna var många och sjövilda. Alla skulle bräcka varandra med hänvisning till att det krävdes för att kunna rekrytera och för att framstå som en attraktiv arbetsgivare. Kosta vad det kosta ville. Jag var själv på många fester som måste ha kostat åtskilliga miljoner styck att ordna. Det var en galen tid på alla sätt, men väldigt rolig. 

Redan från start blev jag inblandad i flera spännande projekt och "avancerade" snabbt i rang och fick mer och mer ansvar för kunduppdrag. Jag hade roller som t ex projektledare och affärsutvecklare. Egentligen var ju situationen bisarr, kunden betalade riktigt höga arvoden för en gröngöling som nyligen avslutat sin utbildning från universitetet och definitivt inte hade tillräckliga kunskaper för att utveckla kundens affär. Så var dock tiderna och företagsledningar "där ute" kunde på den tiden i princip ingenting alls om IT. Med andra ord, kunde du själv IT skapligt, var trovärdig i din argumentation och dessutom jobbade för något av den tidens stjärnbolag (läs "de upphaussade") så lyssnade alla företagsledningar på vad du hade att säga. Otroligt men faktiskt helt sant.

Media var under den här tiden utan tvekan delaktiga i att haussa upp bolagen. Det talades om Internets möjligheter och hur tekniken skulle förändra befintliga affärsmodeller och affärslogik från grunden (vilket ju till viss del också har hänt, men många år senare). Det skrevs spaltmeter och rockstjärnorna syntes i pressen på daglig basis där de skickligt sålde in drömmar och pratade upp börskursen. Möjligheterna ansågs oändliga och antalet affärsidéer var outtömliga. Amazon.com var dessutom en bevisad succé och många företagsledningar världen över började på allvar bli rädda för att bli utkonkurrerade av nätaktörer. Samtidigt började uppkopplingshastigheterna bli allt bättre även om många vid den här tidpunkten satt på modem som vi idag skulle uppleva som fruktansvärt långsamma.

Värderingarna på alla bolag som förknippades med IT blev snabbt skyhöga. Internetkonsult-bolagens värderingar gick inte längre att förklara med klassiska ekonomiska teorier med faktorer som substansvärde osv utan istället talades det om värdering per anställd vilket ytterligare eldade på behovet av att växa snabbt. Till viss del organiskt men självklart också genom förvärv. I det bolag jag jobbade för förvärvades ungefär 15 bolag på ett år vilket så klart var helt vansinnigt. Att bolagen ville växa snabbt var dock inte konstigt, en konsult kunde enkelt värderas till 20-35 miljoner kronor vilket innebar att nya anställda snabbt ökade bolagets värdering vilket i sin tur gav företaget möjlighet att förvärva nya bolag (de flesta köpen gjordes nämligen med egna aktier och inte cash). Kampen om potentiella medarbetare hårdnade och vid den här tidpunkten erbjöd de flesta mycket generösa anställningsvillkor och deltagande i diverse optionsprogram.

Bubblan svällde nu snabbt och började närma sig bristningsgränsen. Nu började alla småsparare dessutom hitta till börsen och IT-aktierna. Otaliga löpsedlar från tidningar som Aftonbladet och Expressen bidrog garanterat till hysterin och många gick "all in".

I maj år 2000 gick så Boo.com i konkurs, en spektakulär sådan. Denna händelse anses av många vara starten på kraschen. Nu började nämligen ägarna rikta krav på de sk dotcom-bolagen att de måste börja visa substans enligt de spelregler som gällde innan "den nya ekonomin". Det innebar i sin tur att nyemissioner inte längre var lika enkla att driva igenom vilket i sin tur ledde till att många IT-bolag fick stora problem. På kort tid gick många bolag i konkurs eller så tvingades de säga upp merparten av alla anställda. De tidigare så attraktiva optionsprogrammen blev värdelösa och många förlorade sina jobb. Mängder av investerare (antagligen mest småsparare) förlorade stora summor och effekterna blev mycket stora på global nivå.


Den 7:e mars år 2000 startade börskraschen. Ericsson ansågs t ex vara värt 1 800 miljarder kronor vårvintern 2000 då de på något sätt fått en stämpel som IT-bolag. Flera andra mer renodlade IT-bolag var små jämfört med Ericsson, men hade i flera fall uppvisat sanslösa kursuppgångar. Ericsson blev ett blysänke och på sex veckor sjönk generalindex med 20 %. Enskilda IT-aktier sjönk med så mycket som 60 % på kort tid. Den 20:e oktober föll Ericsson med 30 % på några timmar och tidigare "stjärnbolag" som t ex Framfab och Icon Medialab hade nu fallit med 90 % från sina kurstoppar. Innan vändningen i oktober 2002 hade OMXSPI backat med ungefär 70 %. Den tidigare toppnoteringen från den 6:e mars år 2000 nåddes först i april 2007, det vill säga mer än sju år senare. 



Jag kan ärligt säga att jag är otroligt tacksam för att jag fick vara med och uppleva det hela från insidan. Trots kraschen klarade jag mig personligen rätt så bra, men jag känner många som råkade riktigt illa ut "tack vare" girighet, optioner och ett förlorat arbete. Jag vill också tillägga att många av affärsidéerna som uppkom under den här perioden var riktigt bra, men tekniken var inte på plats och marknaden var inte heller mogen för allt det nya. De var helt enkelt för tidigt ute. Ta Boo.com som ett exempel, idag är det knappast någon som tycker det är märkligt att sälja kläder på nätet.

Har du egna minnen från kraschen år 2000? Upplevelser från insidan eller för den delen på sidan om?

UPDATE: Läs gärna mitt inlägg om finanskrisen och börskraschen år 2007-2008.

25 kommentarer:

  1. Bra artikel som alla unga glada investerare som säger att det nu är annorlunda borde läsa. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Per. "Det är annorlunda nu" hördes otaliga gånger när det begav sig och jag hör samma argumentation från flera håll idag vilket i alla fall gör mig lite mer försiktig.

      Radera
  2. Tack för ett mycket spännande inlägg! Kul att få lite insyn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du uppskattade inlägget, det tackar jag för.

      Radera
  3. Ett minne från 2007..
    Jag sitter i taxi från Arlanda på väg till Kista och slö snackar lite med taxichaffisen.
    Vi är på väg till Ericsson och jag nämner att jag jobbat där (med IT o datacom) sen många år.

    Han berättar då att han förlorade stort på Ericssonaktier 2001 och då hade en skuld till banken på 350 tkr.

    Nu har han avbetalat runt 100 tkr, har "bara" 250 tkr kvar i skuld. Han jobbar extrapass på taxi så mycket han hinner och hoppas att någon gång bli skuldfri och sen åter kunna köpa aktier för att göra bra vinster.

    Jag gissar att han inte är ensam om den situationen.

    Besser

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det du beskriver känner jag igen Besser. Många ovana aktiesparare klev in väldigt sent och förlorade i många fall stora pengar. När rubriker som "`BLI MILJONÄR SNABBT GENOM IT-AKTIER" och dylikt fanns dagligdags på löpsedlarna kunde få stå emot frestelsen. Alla ville vara med och gick in tungt, då kom det skoningslösa raset.

      Många anställda i dessa bolag (främst de som köpte optioner och lånade ganska stora summor) råkade också rätt illa ut. Känner till ett antal personer som drog på sig enorma skulder vilket är rätt tragiskt.

      Tack för att du delade med dig!

      Radera
  4. Tacar för intressant läsning. Rekomenderar starkt boken
    http://www.boktipset.se/bok/boo-com-och-it-bubblan-som-sprack

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och en klart läsvärd bok du tipsar om. Jag har själv läst den minst ett par gånger och funderar nu på att läsa den igen.

      Jag kan också rekommendera boken "Sagan om Adcore" som var ett annat hypat bolag på den tiden. Adcore (bildat genom sammangåendet mellan Connecta och Information Highway) hade en grundare och VD vid namn Christer Jacobson som var rätt kontroversiell. Personligen har jag träffat honom flera gånger och måste ändå säga att han är rätt fascinerande som person.

      Intressant läsning om boken och Christer: http://www.bankrattsforeningen.org.se/boktips/boktips36.html

      Om boken:
      http://www.boktipset.se/bok/sagan-om-adcore

      Radera
    2. Håller med - Sagan om Adcore är en rysare värre än Silent Hill.

      Radera
    3. Hehe, så sant som det var sagt Per. En thriller av rang är den definitivt.

      Radera
    4. Även jag har "Sagan om Adcore" i bokhyllan.
      Några ännu värre stories i samma serie är...
      Ruinmakarna, Ruinmakarna 2 och Rångivarna, alla av Lars Ohlson.
      De ger en bra bild av hur även "vanliga banker" agerade mot de stackare som köpte aktier och optioner under IT bubblan.

      En av anledningarna att vara skeptisk mot bankernas "rådgivare".
      Borde vara obligatorisk läsning på alla högre ekonomiutbildningar..

      Radera
    5. Tack för tipsen. Har inte läst någon av dem, men det ska jag se till att göra.

      Radera
  5. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/93814?programid=2519

    Kanske inte nåt för er gamla rävar, men det är inte bara ni som läser den här utmärkta bloggen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. P3 dokumentärerna är en stor favorit hos mig. Kan varmt rekommendera alla att lyssna på avsnittet IT-bubblan. För övrigt finns där många fler dokumentärer av hög kvalitet.

      Radera
    2. Tack för den länken, detta vill jag gärna lyssna på. :)

      Radera
  6. Fantastisk trevlig morgonläsning! Även jag känner av att nykomlingarna vill in på börsen och det gör även mig orolig! hade följande konversation häromdagen http://aktienovisen.blogspot.se/2015/03/borsbubblan-ar-har.html :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att jag kunde bidra till en trevlig morgon Aktienovisen =)
      Angående inlägget på din blogg. Onekligen ett varningstecken, hehe.

      Radera
  7. Hej,

    Tack för återblicken! Nostalgi över hur oskyldigt Internet var och att jag faktiskt låg i den teknologiska framkanten en gång i tiden; fantomsmärtor över gjorda, eh, "investeringar"... ;-)

    Det tävlades i TV4 i aktieplaceringar. "Löparn" och Ernst Billgren var ett av lagen har jag för mig.

    En läsvärd bok (om än med nordamerikanskt perspektiv på galenskaperna) som jag rekommenderade flera gånger på Lundaluppen är John Cassidys "Dot.con". Fantastisk sammanställning i slutet av boken över hur det gick för alla förhoppningsbolag, inklusive hur mycket de steg introduktionsdagen.

    Mvh

    Carolus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du gillade återblicken Carolus. Som sagt, nostalgi på hög nivå =)

      Ännu en bok att lägga till läslistan, härligt!

      Radera
  8. Riktigt intressant att läsa för en som bara var en spoling på den tiden och inte har några minnen egentligen alls om vad som skedde runt omkring än!

    Tack för det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Mathias. Tiden runt 2000 var rätt overklig och att som jag komma ut grön på arbetsmarknaden var helt klart en oförglömlig upplevelse.

      Radera
  9. Kul inlägg.

    Jag var också i svängen när det begav sig. Det var en fantastisk tid med möjligheter överallt. Fast jag vill ta galenskaperna lite i försvar - inte värderingen av IT-konsulter dock - och säga att mycket av det som kom ut i idéväg var väldigt bra och lyfte i många avseenden vår konkurrenskraft även inom den mer traditionella industrisektorn såväl som inom IT-sfären. Jag tror inte det hade behövts mycket för att vissa av entreprenörerna skulle framstått som vinnare idag i stället för något från det förgångna.

    Ord jag minns: Burnrate, out-recrute, Business Development Major Oppportunities (från Cisco visitkort), Enron samarbete med videoföretag i USA (förstöt till Netflix), Volvodatas syn på Birgersson (dom kunde VAX så mycket bättre) ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, du väcker minnen Onkel Tom. Burnrate fick jag själv pyssla med en del på den gamla goda tiden.

      Titeln är underbar, den vill jag ha =)

      Radera
  10. Mycket intressant inlägg!

    Jag minns den här tiden från en ganska perifer position. Jag hade flyttat till Lund, studerade humanistiska ämnen på universitetet (men hade en bakgrund som naturvetare) och minns hur mina kompisar som läste på naturvetenskaplig fakultet och på tekniska högskolan visade mig grejer som gopher, telnet, newsgroups, MUD:ar, ftp mm i datorsalarna på LTH de där åren runt 1990, när internet mest fanns i akademiska miljöer. Snart loggade jag in på mitt unixkonto på datorklubbar som solace och df hemifrån med min Amiga 500 och 2400-modem.

    Mot mitten av 1990-talet - en tid av Netscape 0.9, "This homepage is under construction"-giffar och Windows 3.1/95 - började internetprenetationen på allvar även på humanistisk fakultet (där jag då fått doktorandtjänst). Samtidigt fick flera av mina naturvetar- och teknologkompisar jobb, ibland innan de ens tagit ut examen, på företag som Framtidsfabriken; samtidigt som jag satt långa dagar på handskriftsavdelningen och forskarsalen på UB och skrev färdigt min doktorsavhandling sögs de in i en malström av hajpad IT. Till exempel minns jag en fotointresserad kompis som jobbade på Framtidsfabriken (eller var det efter det att företaget bytt namn till Framfab?) som hade en fotosida (det här var förstås långt före Instagram, så man fick lägga ut sina foton på egenhostade siter) som uppdaterades relativt frekvent och helt plötsligt dök Sveriges statsminister upp i bildflödet, han kom för att besöka Birgerssons bygge där på åkrarna i norra Lund.

    Ett tips: Robert Willims doktorsavhandling i etnologi om Framtidsfabriken/Framfab är en mycket läsvärd analys av vad som försiggick de där åren på 1990-talet: http://libris.kb.se/bib/8412114

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack G!
      Hehe, ja det var helt galna tider och många av sakerna du nämner känner jag väl igen mig i.

      Tack också för länktips, ska definitivt ta mig en titt.

      Radera