tisdag 7 april 2015

Börskraschen 2008 – en finanskris av rang

Börskraschen 2008 var egentligen en finanskris av sällan skådat slag. Krisen innebar enorma globala konsekvenser och för vissa länder till och med recession och hot om konkurs. Än idag ser vi spåren från krisen, t ex har Greklands skuldberg att göra med den. Andra länder, såsom Island, låg riktigt illa till, men har idag återhämtat sig relativt väl. Av många anses finanskrisen 2007-2008 vara den värsta sedan depressionen på 1930-talet.


I princip kan man säga att det var tre olika och länkade händelser som ledde till den svåra krisen. Bolånekrisen i USA, Lehman Brothers fall samt att den amerikanska staten valde att inte rädda Lehman Brothers utan istället lät dem gå i konkurs.

Det som utan tvekan var det som drog igång hela händelseförloppet var den bolånekris som uppstod på grund av vidlyftig utlåning. Bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac verkade för att en viss andel av bolånen skulle gå till personer med inkomster under medianen (under devisen ”alla ska ha rätt att bo i eget hus”). Det kom att kallas ”subprime-lån” och senare, under krisen, för ”toxic loans”. År 2005, dvs under president Bush, skulle t ex 52 % av lånen från dessa institut gå till personer med inkomster under medianen. Dessutom skulle 12 % av lånen gå till en verkligt riskfylld grupp, det vill säga de med riktigt låga inkomster. Senare ökades den andelen dessutom på och blev till slut hela 28 %.
Saken är också den att bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac inte utgav lån direkt till privatpersonen utan till bankerna. Det i sin tur innebar att det blev bankerna som stod som ansvariga för lånen mot slutkund. Med andra ord satt banken på ”Svarte Petter” då låntagaren inte längre kunde betala. Under den här perioden var det också populärt att paketera dessa ”subprime-lån” och sälja dem vidare till olika finansiella aktörer. Dessa paketeringar kombinerat med att paketen oftast såldes vidare i flera led gjorde det mycket svårt, eller snarare omöjligt, att få en överblick av riskerna. Vem av alla aktörer satt egentligen på ”Svarte Petter”?

Bankerna lånade ut för allt vad tygen höll och inte minst till personer med låg kreditvärdighet. Så var ju regelverket konstruerat. ”Säkerheten” ,enligt bankerna, var att värdet på bostäderna alltid förväntades gå upp vilket i sin tur gjorde det enkelt att skjuta fram amorteringar och räntebetalningar om så krävdes. Om låntagaren, ”mot förmodan”, inte skulle ha råd att betala var det inte heller hela världen. Banken skulle förvisso få ta över fastigheten, men då skulle den ha ett högre värde än det faktiska lånet och alltså i slutänden bli en fin affär för banken.
Reglerna i USA skiljer sig åt väsentligt på den här punkten jämfört med Sverige. I USA är det möjligt för privatpersonen att göra en så kallad ”walk out” vilket kort och gott innebär att husägaren ”lämnar över” huset till banken och då inte behöver stå för en eventuell kostnad i händelse av att fastighetens marknadspris är lägre än lånebeloppet. Den risken får istället banken stå för. I Sverige fungerar det inte så, här skulle låntagaren bli personligt betalningsansvarig.
Nu stämde inte tesen om att bostadsfastigheter ständigt stiger i värde. Istället inträffade det som satte hela finansbranschen i gungning - stagnerade eller till och med fallande bostadspriser. Som om inte det vore nog ökade dessutom arbetslösheten och inte minst hos dem som redan hade en låg betalningsförmåga (och bostadslån). Det innebar att kreditförlusterna snabbt eskalerade, fastighetspriserna rasade i värde och finansmarknaden drog efter andan. De paketerade ”subprime-lånen” innebar också att ingen riktigt visste vem som satt på de riktigt dåliga säkerheterna vilket skapade panik. Det blev helt enkelt en kedja som snabbt fick bostadsbubblan i USA att spricka och satte hela finansbranschen i gungning.

Den andra orsaken var när investmentbanken Lehman Brothers gick omkull. Lehman Brothers var en av de aktörer på finansmarknaden som hade en mycket stor exponering mot paketerade ”subprime-lån”. När nu inte låntagarna längre kunde betala samtidigt som bostadspriserna kraschade blev deras tillgångar mer eller mindre värdelösa. Den 15:e september 2008 lämnade så USA:s då fjärde största investmentbank in sin ansökan om konkursskydd. Denna händelse ledde till panik och börserna föll handlöst.
Den tredje orsaken var alltså att staten inte ville rädda Lehman Brothers från konkurs. Kort efter den 15:e september meddelade Amerikanska myndigheter att de inte tänkte rädda Lehman Brothers från konkurs med hjälp av skattepengar. Potentiella köpare valde också att dra sig ur och på kort tid rasade Lehman Brothers aktiekurs från 82 dollar till under 4 dollar.

Konkursen i Lehman Brothers ledde till att banker ville rädda sitt eget skinn varför det blev en period där det var mycket svårt att låna pengar. Misstänksamheten var stor gentemot varandra. Svårigheten att låna pengar medförde i sin tur att andra banker gick eller riskerade att gå i konkurs. Många banker hade vid den här tidpunkten stora problem med likviditeten. T ex togs investmentbanken Bear Stearns över av FED, Merrill Lynch fick gå samman med Bank of America för att klara finanserna och Morgan Stanley samt Goldman Sachs hamnade under FED:s beskydd genom att konverteras till affärsbanker.
Investerare och gemene man blev så klart nervösa och det började bli rätt trångt vid utgången. ”Alla” ville sälja sina aktier och många ville ta ut sina pengar från banken. Detta tvingade till slut stater och centralbanker över hela världen att agera. De fick helt enkelt gå in med pengar för att säkerställa att bankerna kunde fortsätta att fungera och att allmänhetens förtroende för bankväsendet återupprättades.
På Stockholmsbörsen blev det också trångt vid utgången. Finanskrisen hade nu kommit betydligt närmre oss och inte minst Island drabbades hårt. Den 6:e oktober 2008 faller börsen 7,1 % och under hela år 2008 gick den ner med nästan 42 %. Återhämtningen på börsen gick ändå ganska snabbt för redan en bit in på 2009 började det att vända uppåt igen.
För många länder gör sig krisen dock fortfarande påmind och den stora frågan är så klart när nästa kris kommer inträffa. Vad blir egentligen konsekvenserna av negativ ränta och massiva QE-program? I det korta perspektivet medför denna konstgjorda andning att bland annat börsen går upp eftersom alternativen till hygglig avkastning på annat håll är ytterst begränsad. Den stora frågan är dock vad som händer när staterna runt om i världen avbryter den konstgjorda andningen och låter den bli mer normal igen?
Jag sitter så klart inte på svaret och frågan är om någon egentligen gör det? Situationen är unik på många sätt. Det är naturligtvis också omöjligt att veta när börsen kommer falla tillbaka och hur djup sättningen då blir. Kanske fortsätter börsen upp länge än, kanske inträffar något inom kort som får en redan nervös marknad att snabbt och i flock springa mot utgången? Trenden är fortfarande mycket stark, men nog börjar det dyka upp en hel del varningssignaler nu. Personligen är jag lite mer försiktig och tror på en rekyl inom 12 månader. Då står jag redo att köpa kvalitet till mer rimliga priser!
Vad är dina tankar om finanskrisen 2008? Vad tror du utlöser nästa större rekyl och när kommer den?

UPDATE: Läs gärna mitt inlägg om IT-kraschen också där du även får mina betraktelser från insidan.

8 kommentarer:

  1. Tack för ännu ett intressant inlägg på temat börskrascher VTF!
    Jag tror vi får någon form av rekyl under 2015. Det är möjligt att den inte blir så djup dock, jag slår till på 15-20 % nedgång från toppen, men vad vet jag :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack anonym!
      En lika god gissning som någon annans, den som lever får se =)

      Radera
  2. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=438&grupp=9314&artikel=6037635 Här filosoferar Johan Norberg över hur vi alltid utkämpar fel krig. Tänkvärt om krisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant, handlade dock mer om den politiska krisen i samband med det politiska valet.

      Radera
  3. Det behöver ju inte komma någon krasch nästa gång (det kan bli annorlunda denna gång). Istället kan det bli en långsam "pyspunka". Så snart ekonomin tenderar att gå ner så skickar centralbankerna ut stimuli. Det räcker en stund, men sedan sjunker ekonomin igen. Ny stimuli behövs, men så småningom är dessa obligationsköp mm inte tillräckligt och börsen sjunker sakta. Det saknas helt enkelt äkta produktionstillväxt. Detta är ett värre scenario än en börskrasch eller tillfällig finanskris.

    /H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant. Det kan absolut bli lite mer av en pyspunka.

      Radera
  4. Hej!
    Vi är 3 ungdomar som just nu håller på att skriva vårt gymnasiearbete om just finanskrisen 2008. Vi vill gärna intervjua dig så att vi vet vem personen bakom detta inlägg är, vilket hjälper oss i vår källkritik sen. Skulle du vilja ställa upp på det? Skulle vara jätte snällt.
    Du kan kontakta mig på ellinorwemaan@hotmail.com om du är intresserad av att hjälpa oss :)

    Mvh Ellinor Weman

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ellinor,

      Jag har svarat dig via mail.

      Mvh
      /Vägen till Frihet

      Radera