söndag 7 juni 2015

Historien om miljardsvindlaren Bernard Madoff

Bernard ”Bernie” Madoff är en på många sätt fascinerande och märklig person som under flera decennier lyckades med konststycket att dölja ett av världens genom tiderna största bedrägerier. Madoff svindlade bort osannolika 500 miljarder kronor i ett så kallat ponzibedrägeri vilket slog hårt mot alla inblandade. Bland kunderna fanns såväl kändisar, professionella investerare som vanliga ”Svenssons” vilka alla blev förda bakom ljuset.


Begreppet ponzibedrägeri är en form av investeringsbedrägeri där det inte finns någon egentlig avkastning utan den fiktiva avkastning som blir bygger på att nya investera kommer in. Det handlar alltså om en form av pyramidspel där tidigare investerares avkastning betalas med nya investerares pengar. Begreppet kommer för övrigt från Charles Ponzi som under 1920-talet bedrev ett omfattande bedrägeri i Boston-området.


Bernard Madoff föddes den 29:e april i Queens, New York. Tidigt i sitt liv arbetade Madoff som badvakt/livräddare och även som försäljare av sprinklersystem. Med pengar från dessa arbeten och ett lån från sin svärfar ställde han in siktet på Wall Street och 1960 grundade han så Bernard L Madoff Investment Securities.

Tidigt gjorde sig Madoff ett namn som mäklare av aktier och då främst i småbolag som andra handlare på New York-börsen var ointresserad av. Han fick också snabbt ett rykte som en skicklig trader och fick allt mer respekt inom den innersta finansiella kretsen. Hans rykte kombinerat med hans starka personlighet och karisma innebar att han började få förfrågningar om han kunde tänka sig att förvalta olika privatpersoners förmögenheter vilket han också började göra redan på 60-talet.

Det var dock först på 90-talet som verksamheten tog fart på allvar. Nu stod han på toppen och var verkligen ett aktat namn inom finanseliten. Han hade dessutom varit med och grundat NASDAQ-börsen och var ofta inbjuden som talare till olika event vilket så klart ökade på hans trovärdighet. Ingen (eller i varje fall få) kunde ens tänka tanken att allt egentligen bara var en enorm bluff.

Att få chansen att investera i Madoffs fond ansågs som otroligt förmånligt. Fonden var alltså inte öppen för vem som helst och det här, kombinerat med att utlovad avkastning inte var ”för bra för att vara sann”, har troligen mycket stor betydelse för att bluffen inte avslöjades tidigare. Kombinationen gjorde nämligen att relativt lite pengar togs ur fonden då investerare var rädda för att då inte få vara med igen. Den utlovade avkastningen om c:a 1 % per månad var inte heller uppseendeväckande även om den så klart var hög. Historiken i fonden var också fantastisk, avkastningen var under många år jämn och fin vilket skapade trovärdighet, det var nästan som en ”fixed income-fond” som alltid levererade förutsägbar avkastning. I verkligheten var dock allt en stor bluff.

I praktiken tog Madoff kundernas pengar, låtsades investera dem (vilket är bevisat, under minst 13 år gjordes nämligen inga investeringar alls) och rapporterade därefter en fiktiv avkastning till kunderna. Så länge mindre belopp togs ur fonden var det heller inga problem eftersom inflödet av nytt kapital var högt. Det var troligen till och med positivt att små belopp togs ut eftersom det medförde trovärdighet när nöjda kunder kunde bekräfta att de minsann fått sina pengar. Det i sin tur medförde att ännu fler ville investera i fonden och att de inte heller ställde allt för tuffa frågor. Det blev som en enda stor pyramid.



Under den senare delen av 90-talet och början på 2000-talet började han också få in pengar via hedgefonder och fond-i-fonder vilket innebar att inflödet av kapital ökade lavinartat. Dessa fonders förvaltare tog helt enkelt en del av kundernas pengar och investerade i Madoffs fond. En av dessa, Fairfield Greenwich Group, hade t ex hälften av sina pengar investerade hos Madoff. Det innebar ungefär 7,5 miljarder dollar! Nordea var för övrigt ett bolag som investerat i Fairfield och enligt utredningar uppgick summan till så mycket som 530 miljoner kronor.

Till slut kom dock verkligheten i kapp. I och med finanskrisen 2008 ville många av kunderna ta ut större belopp från fonden samtidigt som inflödet av nytt kapital minskade kraftigt. Den ekvationen gick naturligtvis inte ihop och korthuset rasade.

Den 10:e december 2008 har Bernard L Madoff Investment Securities sin årliga julfest på restaurang Roses Mexica på Manhattan i New York och stämningen var på topp. Trots finanskrisen har bolaget åter igen lyckats presentera en fin avkastning. Få kunde då ana att katastrofen bara var några timmar bort. Madoff i egen hög person och hans fru Ruth visste dock att spelet var slut, men visade ingenting. Personligen undrar jag vad paret Madoff tänkte vid det här tillfället? Med på festen var ju många av de personer de lurat och så klart också anställda som snart skulle bli utan arbete.



Samma dag hade fru Madoff tagit ut 10 miljoner dollar från sitt privata konto, sannolikt eftersom paret visste att alla deras tillgångar snart skulle bli konfiskerade. Under dagen har också paret Madoffs söner konfronterat Bernard som då erkänt att allt är en stor bluff som pågått i årtionden. Kort därefter informerar sönerna polisen och det är game over. 

Den 11:e december ringer så agenter från FBI på hos familjen Madoff och Bernard erkänner direkt. Den 29:e juni 2009 döms Bernard Madoff på tretton åtalspunkter till 150 års fängelse. Konsekvenserna blev för många enorma och flera personer blev av med sina livs besparingar. De som förlorade mest var Fairfield (7,5 miljarder dollar), Group Santander (3,5 miljarder dollar) och Kingate Management (3,5 miljarder dollar). Två självmord kan också kopplas till den här händelsen. T ex tog adelsmannen Thierry Magon de La Villehuchet sitt liv efter att hans företag förlorat över 10 miljarder kronor av sina kunders pengar och han själv 380 miljoner. Även paret Madoffs ena son, Mark Madoff, tog senare sitt liv som en följd av faderns bedrägeri.

Som sagt, en på många sätt fascinerande, men samtidigt tragisk historia. Jag kan inte sluta undra hur det kunde dröja så länge innan någon upptäckte den enorma bluffen. Jag kan inte heller sluta undra hur någon människa kan vara så is- och känslokall och lura skjortan av människor han faktiskt känner och umgås med personligen.      

14 kommentarer:

  1. Oerhört kul läsning till söndagskaffet! Vore kul om liknande inlägg om finanspersoner dök upp i framtiden! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Aktienovisen!
      Det är definitivt inte omöjligt att det blir fler inlägg av den här karaktären i framtiden =)

      Radera
    2. Tack för ett trevligt inlägg. Själv är jag inte ett dugg förvånad. Tricket gick ut på att förespegla investerarna att det var möjligt att få 12 procents avkastning. Det är högt men inte så högt att de flesta backar ut.

      Folk tror ju på det man vill tro på. Hela finansindustrin är ju uppbyggd på myten att det finns någon därute som snabbt kan omvandla lite pengar till mycket pengar.

      Själv har jag skrivit en del om indexering, och för den delen allokering. Tror inte det har haft något större genomslag. Varje fall inte om man jämför med den aktivitet som utbryter när en uppburen bloggare föreslår investeringar typ Vardia eller Bonheur.

      Med vänlig hälsning
      Lars

      Radera
    3. Tack Lars!

      Jo det här att avkastningen var kring 12 % gjorde nog susen för att lura in investerarna. Det lät ju ändå inte för bra för att vara sant.

      Hehe, nej det är ju oftast en klok idé att göra sina egna analyser oavsett vad någon tidning, bloggare eller annan person säger om en viss aktie. Tyvärr är det nog väldigt många som inte gör det och självklart är det också lätt att bli påverkad om förtroende finns för skribenten och därmed inte göra hemläxan.

      Radera
  2. Intressant inlägg! Jag har också länge undrat hur han kunde leva med det i så många år och umgås med vänner som han varit så oerhört oärlig mot. Det måste varit oerhört påfrestande att leva med en ständig rädsla för att bli avslöjad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med Didrik, är helt otroligt att det överhuvudtaget gick, men kanske mest av allt, att någon ens klarar av att leva större delen av sitt liv i en enda stor lögn.

      Radera
  3. Ganska säker på att det finns en dokumentär om Madoffs bedrägeri på youtube, när ni ändå är igång så se den om Enron också, helt ofattbart det också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tips. Jag kollade och det verkar finnas flera stycken. Vad gäller Madoff finns t ex:

      https://www.youtube.com/watch?v=lMnBlt3n9zI

      Vad gäller Enron finns bl a:

      https://www.youtube.com/watch?v=pRWXW87YrlM

      Måste ta och kolla dessa, spännande!

      Radera
  4. Jag är ärligt talat mest förvånad över att Madoff stannade kvar i USA och lät sig gripas. Kanske var det en lättnad tillslut för honom att allt tog slut? Han hade ju annars väldigt lätt kunnat flyttat ut tillräckligt med pengar till diverse skatteparadis för att leva gott och sedan flytt till något varmt land utan utlämningsavtal. Han måste ju ha insett att nu brakar allt samman långt innan FBI började nysta i hans affärer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det där är intressant. Som du säger borde han ju enkelt ha kunnat skeppa ut pengar och fly, men valde alltså att bli gripen och att erkänna allt. Jag skulle också tro att han visste att det skulle braka samman långt innan polisen visste något. Varför han valde att göra som han gjorde vet han väl bara själv.

      Radera
  5. Men fanns det ingen redovisningsfirma som skrev under någon form av redovisning? Fonden var väl på något sätt del i ett ab?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det fanns en redovisningsfirma, men om jag förstått saken rätt var en liten och okänd vilket ju i sig kanske är lite märkligt med tanke på att Madoffs fond var gigantisk. Man kan ju ställa sig frågan hur mycket den här redovisningsfirman visste, en gissning är ju att de visste ganska mycket men blev säkert rikligt belönade.

      Det är ju också mycket märkligt att inte USAs finansinspektion hade bättre koll. Det här bedrägeriet pågick ju trots allt i många många år.

      Radera
    2. Mmm, PWC hade man väl stämt på hela beloppet typ så då hade man väl hört mer om följderna. Eller blev det något civilmål kopplat till bedrägeriet?

      Radera
    3. Ja hade det varit PWC eller liknande hade det nog blivit annorlunda. Vad gäller civilmål har jag faktiskt ingen aning, men nu pratar vi ju USA så jag misstänker att alla har stämt skiten ur alla typ =)

      Radera