söndag 27 september 2015

Att leva drömmen (del 4 av 4)

Uppdatering 2017-08-01
Från och med 2018 kommer vi att vara på varmare breddgrader 3-4 månader per år samt ytterligare någon månad i Sverige på sommaren. Våra passiva inkomster täcker mer än väl detta lilla äventyr inkl alla kostnader vi har kvar i Sverige. Vi fortsätter självklart att bygga vidare på vår pengamaskin och rör oss tveklöst i rätt riktning. Vårt långsiktiga mål är att helt kunna leva av de passiva inkomster vi får och därmed äga vår tid fullt ut. Som läget är just nu har vi dock arbeten vi trivs väldigt bra med varför alternativet att helt sluta jobba inte känns speciellt lockande.

Då var det dags att redogöra för hur vi skulle vilja spendera vår "arbetsvecka" och "fritid" när vi väl kommer leva drömmen. Detta är den sista delen i serien och i del 1 Varför har vi valt att vandra på vägen till frihet?, redogjorde jag för varför vi valt att ta steget och vad som motiverar oss. I del 2, Finansiella förutsättningar och mål, gick jag igenom våra finansiella förutsättningar, vad vi tror oss behöva uppnå för att våga ta steget samt hur vi tar oss till målet. I del 3, Möjligheter, risker och riskhantering, gick jag igenom de möjligheter vi får genom att realisera planen, men också vilka risker vi ser och hur dessa risker ska hanteras. Håll till godo!

Vi tänker oss att all vår tid delas in i två kategorier där den ena är "arbetstid" och den andra är "fritid". Självklart kommer det inte finnas någon skarp gräns mellan dessa båda kategorier av det enkla skälet att alla ingående aktiviteter är sådana vill vill ägna vår tid åt. Det kan med andra ord vara lite svårt att skilja på arbetstid och fritid, men det tycker inte vi gör så mycket =)

I stora drag tänker vi oss att "arbetstiden" är 8 timmar per dag över alla veckans dagar (dvs totalt 56 timmar) och resten är fritid. Cirkeldiagrammet nedan redogör i grova drag för hur herr VtF skulle vilja fördela sin "arbetstid" om han fick välja.

Låt oss ta en titt på respektive tårtbit så kan jag förklara hur jag tänker:
  • Fortsatt arbete hos nuvarande arbetsgivare - om vi fick välja så skulle vi gärna arbeta ungefär 12-16 timmar i veckan för våra nuvarande arbetsgivare som vi trivs bra hos, men så klart då från Thailand. Vi kan komma på ett flertal arbetsuppgifter som vi skulle kunna hjälpa till med och som skulle vara värdefulla för våra arbetsgivare. Eventuellt behov av avstämningar etc kan enkelt hanteras via t ex Skype. Det finns så klart inga garantier för att våra arbetsgivare går med på ett sådant upplägg, men som vi känner nu skulle det här upplägget vara vårt första alternativ, därefter tjänstledigt och om inte heller det går så säger vi upp oss.
  • Volontärarbete - att få göra något bra för mindre lyckligt lottade människor är något vi verkligen vill göra. Vi kan också tänka oss att arbeta för skolan på plats och hjälpa till där det behövs. Att vi kommer ägna tid åt det här är helt säkert, men väl på plats får vi se vad som känns mest rätt att lägga tiden på.
  • Träning - är något som herr och fru VtF skulle vilja ägna mer tid åt. Vi vet alla att träning och bra kost är viktiga nycklar för att må bra, men idag är det inte alltid lätt att få ihop livspusslet och då får träningen tyvärr allt för ofta stryka på foten. När vi väl lever drömmen ser vi framför oss att vi går upp på morgonen tillsammans, tar en löprunda på stranden med tillhörande bad och därefter gör lite andra övningar för att senare äta frukost tillsammans. Vilken underbar tanke!
  • Trädgård och odling - är något som i allra högsta grad roar herr VtF. Det är dessutom fantastiskt gott att få skörda och äta alldeles färska grönsaker och frukter. Jag älskar att odla och vill verkligen ta mig tiden att bli bättre på det här. I det klimat Thailand erbjuder kan jag dessutom odla sådant som är omöjligt att odla i Sverige. En favorit är passionsfrukt så det är ett måste =)
  • Aktier och investeringar - är något jag är intresserad av och vill hänga med inom. Dessutom kommer vi ju att förvalta en skapligt stor portfölj och då är det självklart viktigt att hänga med kring hur det går för "våra" bolag. Våra passiva inkomster kommer ju också från portföljen, så om något bolag börjar röra sig i fel riktning kan action krävas. Att skriva tycker jag också är kul så vem vet, kanske går en del av tiden också åt till att uppdatera bloggen.
  • Språk och kultur - troligen lär vi gå någon form av kurs i det Thailändska språket och kulturen. Till det kommer så klart egenstudier. Det här känns viktigt för självklart blir det så mycket lättare att komma in i saker och ting om man kan tala och förstå språket samt kulturen.
  • Matlagning - är något vi tycker är kul att göra tillsammans (när tid finns vilket tyvärr oftast är en bristvara). När vi lever drömmen har vi dock betydligt mer tid och en del av den tiden ämnar vi använda för att utveckla våra färdigheter inom matkonsten. Det härliga är också Thailands många marknader där det går att få tag på fantastiska och pinfärska råvaror. Herr VtF:s egen odling kommer självklart också väl till pass =)
För fru VtF skiljer det sig inte massor åt, men troligen vill hon lägga lite mer tid på volontärarbete och att utveckla sina matlagningskunskaper, men lite mindre på aktier/investeringar och på trädgård/odling.

Så vad gör vi då på fritiden? Återigen, arbetstid och fritid kommer gå ihop en hel del eftersom vi bara har med aktiviteter vi vill ägna oss åt. Hur som helst, på vår fritid vill vi kunna umgås hela familjen, träffa vänner, åka till stranden för att sola och bada, läsa, se på film, uppleva saker tillsammans genom att göra små resor inom landet, se på solnedgången från någon mysig strand mm mm. Listan kan göras hur lång som helst.

Så vad säger ni, finns det några ytterligare funderingar?

måndag 21 september 2015

Köp Bank of Nova Scotia och minianalys

Jag har under en period haft ögonen på Bank of Nova Scotia (BNS) som jag redan vid en första snabbkoll tyckte kändes intressant att titta närmare på. När så kanadensiska banker började komma ner en del i pris blev jag extra intresserad och gjorde därför klart mitt analysarbete. Jag kan redan nu avslöja att mina slutsatser fick mig att ta en position i bolaget.


Bank of Nova Scotia är Kanadas tredje största bank och, i alla fall enligt dem själva, också den mest internationella. Bolaget grundades redan år 1833 och finns idag verksamhet i över 55 länder. De har fler än 21 miljoner kunder och är över 90 000 anställda runt om i världen. Precis som i Sverige kan det sägas att konkurrensen är begränsad där de fem största bankerna har en väldigt stor andel av den kanadensiska marknaden.

Idag kommer ungefär hälften av bankens resultat från den Kanadensiska verksamheten och resten således från övriga länder. Banken fokuserar mycket på Latinamerika och då främst Mexiko, Colombia, Chile samt Peru. Klart intressanta marknader ur ett tillväxtperspektiv, men också rejält mycket mer riskabla jämfört med Kanada inte minst politiskt.

Det som fick mig att verkligen fastna för BNS var dess mycket stabila vinst- och utdelningshistorik kombinerat med att banken ser finansiellt starkt ut. Bolaget måste också sägas vara mycket aktieägarvänligt och har ända sedan år 1833 delat ut till ägarna vilket känns attraktivt. Jag gillar också att bolaget delar ut så pass försiktigt med en utdelningsandel oftast understigande 50%. Skulle vi med andra ord få se lite tuffare tider för banken så finns det ett stort utrymme för att minst behålla nuvarande utdelningsnivå.

En titt på historiken kring VPA och utdelning visar följande:


Till nuvarande kursnivå uppgår P/E-talet till c:a 10.4 och det tycker jag känns som en attraktiv nivå. Direktavkastningen uppgår till hela 4,75% och då ser jag det dessutom som troligt att vi kommer få se fler höjningar framöver. Allt verkar peka åt rätt håll, finns det inga risker tänker du?

Jo självklart finns det risker med en investering i BNS. Främst kan jag se följande risker som bör beaktas:
  • Kreditrisker i den kanadensiska bostadslåneportföljen - liksom i Sverige är lånenivån även i Kanada på rekordnivå och hushållens lån ställt mot disponibel inkomst är hög vilket oroar. Finns det en bostadsbubbla och den spricker kommer det tveklöst att påverka BNS negativt.
  • Kanada är ett land i recession - tekniskt befinner sig Kanada i recession vilket till stor del har att göra med det låga oljepriset. Om denna prisnivå skulle bestå över lång tid så är det rimligt att anta att det kommer slå hårt mot den kanadensiska ekonomin i stort och därmed BNS.
  • Kreditrisker i den kanadensiska låneportföljen olja/gas - idag är c:a 3,4% av bankens totala låneportfölj kopplad till olja och gas. Det kan förvisso ses som en relativt liten andel, men vi pratar ändå om ett rejält stort belopp. En fortsatt tuff olje- och gasmarknad kan mycket väl innebära större kreditförluster på sikt.
  • Utmaningar i Latinamerika och Karibien - BNS har valt att satsa hårt i främst Latinamerika för att skapa tillväxt, men flera av länderna där brottas med problem vilket redan nu påverkar banken och, ifall det eskalerar, kan medföra ytterligare negativa konsekvenser för såväl tillväxten som lönsamheten. Mexiko ser mest lovande ut, men landet har problem med den ekonomiska tillväxten. Colombia lider av det låga oljepriset och såväl Chile som Peru är stora kopparexportörer där priserna nu är låga. Karbinen utvecklas inte heller enligt plan. Fortsätter trenden lär det få konsekvenser.  
För en tid sedan meddelade dock banken att de initierat ett åtgärds- och besparingsprogram avseende den internationella divisionen. Förhoppningsvis kan detta program få viss rätsida på utmaningarna i såväl Latinamerika som Karibien. Banken har tidigare visat sig handlingskraftig och navigerade t ex fint igenom finanskrisen där de stod starka så trots ovan listade risker tycker jag att BNS känns köpvärd till dagens kursnivå.

Jag sätter den långsiktigt hållbara vinsten per aktie till 4,6 CAD vilket känns relativt försiktigt (senaste 3 åren är snittet drygt 5,3 CAD). Motiverat P/E känns rimligt att sätta till 13 vilket ger ett köptak på 60 CAD. Vid kurser kring 60 CAD så tror jag den långsiktige kommer få se såväl en fin utdelnings- som totalavkastning.

Dina tankar om Bank of Nova Scotia?

söndag 20 september 2015

Möjligheter, risker och riskhantering (Del 3 av 4)

Uppdatering 2017-08-01
Från och med 2018 kommer vi att vara på varmare breddgrader 3-4 månader per år samt ytterligare någon månad i Sverige på sommaren. Våra passiva inkomster täcker mer än väl detta lilla äventyr inkl alla kostnader vi har kvar i Sverige. Vi fortsätter självklart att bygga vidare på vår pengamaskin och rör oss tveklöst i rätt riktning. Vårt långsiktiga mål är att helt kunna leva av de passiva inkomster vi får och därmed äga vår tid fullt ut. Som läget är just nu har vi dock arbeten vi trivs väldigt bra med varför alternativet att helt sluta jobba inte känns speciellt lockande. Vissa delar i nedan inlägg är därför inte aktuella längre, t ex delen om bostadsrätt (vi kommer behålla huset) samt att vi även väljer att teckna en reseförsäkring som inte är så farligt dyr när du bara är borta några månader.

Då var det dags för del 3 i inläggsserien om familjen VtF:s frihetsplan. I det första inlägget, Varför har vi valt att vandra på vägen till frihet?, redogjorde jag för varför vi valt att ta steget och vad som motiverar oss. I del 2, Finansiella förutsättningar och mål, gick jag igenom våra finansiella förutsättningar, vad vi tror oss behöva uppnå för att våga ta steget samt hur vi tar oss till målet. 

I det här inlägget ska vi titta på vilka möjligheter vi får genom att realisera planen, men också vilka risker det innebär att fullfölja planen samt hur vi tänker oss att hanterar dem. 

Att realisera vår dröm är som en lång och mödosam vandring. Drömmen hägrar där i horisonten, men för att nå den krävs en stor portion uthållighet, tålamod, disciplin och målmedvetenhet. En genomtänkt plan kräver också en riskanalys, en analys som innebär att vi har identifierat de viktigaste riskerna, skattat dem, värderat konsekvenserna samt funderat igenom hur vi preventivt kan mildra konsekvenserna. Genom att göra den här övningen blir sannolikheten klart lägre för att råka ut för tråkiga överraskningar och därmed en grusad dröm. Den ger oss också råg i ryggen att verkligen våga fullfölja när det väl är dags.

I en riskanalys är det sällan meningsfullt att försöka hitta alla risker. Visst, världen kan gå under, men mot sådana risker finns ingen åtgärd så varför lägga energi på det? Nej, en bra riskanalys innehåller istället realistiska risker där det ändå finns någon grad av sannolikhet för att de faktiskt inträffar. Genom att tänka igenom riskerna får vi möjlighet att bygga upp flera försvarslinjer vilka tillsammans mildrar konsekvenserna och snabbare får oss att agera om nu det tråkiga inträffar.

Låt oss dock börja med att prata om möjligheterna, det är ju trots allt möjligheterna som lockar. Familjen VtF är, som bloggnamnet antyder, ute efter att nå vår definition av frihet. Den friheten innebär i korta drag att vi själva bestämmer över vår tid och därmed även kan besluta hur vi vill disponera den. Målet i sig är egentligen inte att sluta jobba utan snarare friheten det innebär att kunna välja om vi vill arbeta eller inte. Som jag tidigare sagt, såväl herr som fru VtF har för närvarande arbeten vi trivs riktigt bra med, men vi gillar däremot inte känslan av att vara tvungna att arbeta för att få tak över huvudet och mat på bordet (för då är du i ekorrhjulet). Vi gillar inte heller det faktum att våra arbeten kräver så pass mycket energi av oss vilket skapar obalans i livet. Helt enkelt, vi vill kunna välja själva vad vi gör med vår tid.

Planen är att försöka få tjänstledigt från vara arbeten. Det är förvisso inget som går att kräva av arbetsgivaren för det vi avser att göra, men det är ändå värt ett försök tycker vi. I synnerhet som vi ändå trivs så pass bra. En tanke som har börjat gro hos oss båda är om det skulle vara möjligt att kunna jobba t ex 12-16 timmar fördelade över hela veckan när vi väl kommit iväg. Kravet är så klart att uppgifterna kan göras på distans och hos min arbetsgivare kan jag faktiskt komma på några sådana uppgifter. Det här tål att tänkas på lite mer, för det skulle medföra en del fördelar, t ex att vi skulle ha kvar en fot i branschen, men också att det varje månad kommer in en extra slant. Kalkylen kommer dock aldrig bygga på att vi får in de här pengarna utan de ska i så fall ses som en bonus vilken t ex skulle kunna ge oss utrymme att fortsätta investera löpande för att öka våra passiva inkomster ytterligare. Idén känns lite smakfull ändå tycker jag. Det tål att tänkas mer på.

Om vi då går över till det här med risker. Som många läsare av bloggen redan vet vid det här laget så är det att familjen VtF gillar planer som har såväl hängslen som livrem. Kanske är vi lite fega av oss, men samtidigt kan vi känna att vi verkligen vill ha en solid och uthållig lösning med tillräckliga marginaler för att vi ska känna oss bekväma att ta steget och hoppa ut för stupet. Som vår plan ser ut nu känner jag faktiskt att vi har såväl hängslen som livrem. Vår kalkyl bygger på att vi ska kunna leva enbart av våra passiva inkomster vilket medför att vi då har pengamaskinen kvar om det krisar, vi har dessutom rejäla avsättningar till pension som vi kan börja ta av från 55 års ålder samt att vi bör kunna ha en skaplig likviditetsreserv när det väl är dags att hoppa. Det känns stabilt.

Så, låt oss då kolla på de risker vi har identifierat. I tabellen nedan har vi redogjort för riskerna, för sannolikheten att de inträffar (1-5 där 5 innebär att det är mycket troligt att risken inträffar), konsekvensen om risken blir verklighet (1-5) samt slutligen våra förebyggande åtgärder. Vi påstår inte att analysen är fullständig, men i våra ögon är den tillräckligt bra och ger oss den mängd försvarslinjer vi är ute efter.

Slutsatsen är att vår plan ger tillräckliga hängslen och livremmar. Uppsidorna övertrumfar med råge de risker som finns och de flesta sannolika risker vi har identifierat har vi kontroll på och även preventiva åtgärder för som minimerar konsekvenserna. Sammantaget har vi ett stort antal försvarslinjer som tillsammans bygger en stark barriär. 

Jag kan också tillägga att det finns ytterligare försvar som jag inte ens tagit med i kalkylen, en sådan är barnbidraget som inte är medräknat men självklart disponibelt samt att vi självklart också kan sälja bostadsrätten om det skulle knipa. Dessutom är det högst troligt att vi kommer få ut mer i hyra än vad lägenheten kostar oss då det råder enorm bostadsbrist i Stockholmstrakten och det lär det även göra år 2020.

Synpunkter? Har vi missat något väsentligt? Kan vi tänka annorlunda?

söndag 13 september 2015

Fyllt på i Realty Income samt SPFF och hur värderar man egentligen en REIT?

Den 8:e september fyllde jag på mitt innehav i Realty Income Corp (O) när den hade dippat lite.


För den som vill förstå lite mer om Realty Incomes affärsmodell så rekommenderar jag att läsa inlägget Is Realty Income the One REIT to own forever? som finns publicerad på siten The Motley Fool. Den artikeln snappade jag upp genom bloggkollegan Petrusko.

Jag kan också verkligen rekommendera alla intresserade att läsa hela genomgången av Realty Income publicerad på The Motley Fool för att verkligen förstå bolaget och hur det här med REIT:s egentligen fungerar och hur de värderas. För alla som är intresserade av att investera i en REIT är inläggsserien ett måste!
  1. History 
  2. Business Model
  3. Industry
  4. Income statment/balance sheet
  5. Management
  6. Growth Opportunities
  7. Risks
  8. When to buy?

Samma dag fyllde jag på med en liten skvätt i ETF:en Global X SuperIncome Preferred ETF (SPFF).


torsdag 10 september 2015

Finansiella förutsättningar och mål (Del 2 av 4)

Uppdatering 2017-08-01
Från och med 2018 kommer vi att vara på varmare breddgrader 3-4 månader per år samt ytterligare någon månad i Sverige på sommaren. Våra passiva inkomster täcker mer än väl detta lilla äventyr inkl alla kostnader vi har kvar i Sverige. Vi fortsätter självklart att bygga vidare på vår pengamaskin och rör oss tveklöst i rätt riktning. Vårt långsiktiga mål är att helt kunna leva av de passiva inkomster vi får och därmed äga vår tid fullt ut. Som läget är just nu har vi dock arbeten vi trivs väldigt bra med varför alternativet att helt sluta jobba inte känns speciellt lockande.

Då fortsätter serien om familjen VtF:s frihetsplan. I det första inlägget i serien - Varför har vi valt att vandra på vägen till frihet? - redogjorde jag för varför vi valt att ta steget och vad som motiverar oss. I det här inlägget blir det mer fokus kring våra finansiella förutsättningar, vad vi tror oss behöva uppnå för att våga ta steget samt hur det ska gå till.

Först och främst, låt mig börja med att redogöra för vårt slutmål som kan summeras så här:

    • Vårt mål är att kunna sluta förvärvsarbeta (om vi vill) och enbart leva av passiva inkomster vilka ska genereras från vår portfölj av utdelningsaktier (pengamaskinen). Det innebär alltså att aktieportföljen (vårt "nest egg") förblir intakt (förhoppningsvis växer) då inga pengar tas härifrån.
    • Vi är tvättäkta soldyrkare och siktet är därför inställt på att i varje fall några månader per år bo i ett land med ett varmare och skönare klimat.
Ok, med ovan mål på näthinnan, hur har vi tänkt oss att nå hela vägen i mål? Jo, för att kunna nå i mål behöver vi spara undan en ansenlig summa pengar varje månad och kontinuerligt investera i vårt "nest egg" vilken ger passiva inkomster i form av aktieutdelningar. För att kunna spara "ansenliga summor" måste vi därför kontrollera våra kostnader så att vi varje månad når en hög och fin sparkvot, gärna minst 50%, men ännu hellre mer än så. Detta ska ske samtidigt som vi upplever att livskvaliteten är hög. Det handlar om att prioritera och göra medvetna val. Vad gäller sparkvoten så är vi redan där idag, dvs att den är 50% eller mer i snitt varje månad. Som läget är idag har vi dessutom redan kommit en bra bit på väg.

Observera också att när jag pratar sparkvot så inkluderar jag inte pensionsavsättning från våra arbetsgivare som görs varje månad. Som sagt var, tanken är ju inte att leva av investerat kapital utan av de passiva inkomster som portföljen genererar.

tisdag 8 september 2015

Varför har vi valt att vandra på Vägen till Frihet? (Del 1 av 4)

Uppdatering 2017-08-01
Från och med 2018 kommer vi att vara på varmare breddgrader 3-4 månader per år samt ytterligare någon månad i Sverige på sommaren. Våra passiva inkomster täcker mer än väl detta lilla äventyr inkl alla kostnader vi har kvar i Sverige. Vi fortsätter självklart att bygga vidare på vår pengamaskin och rör oss tveklöst i rätt riktning. Vårt långsiktiga mål är att helt kunna leva av de passiva inkomster vi får och därmed äga vår tid fullt ut. Som läget är just nu har vi dock arbeten vi trivs väldigt bra med varför alternativet att helt sluta jobba inte känns speciellt lockande.
Efter att ha läst Frivid42:s serie om deras frihetsplan blev jag inspirerad att skriva en egen serie inlägg på samma tema. Tanken är alltså att i fyra inlägg redogöra för familjen VtF:s frihetsplan. Serien har jag tänkt ska bestå av följande teman:
  • Varför har vi valt att vandra på Vägen till Frihet? - Vad har fått familjen VtF att börja vandra på vägen till frihet och var kommer egentligen motivationen ifrån? Har familjen VtF fötts spartokiga eller vad är det egentligen som får familjen att spara ansenliga summor pengar varje månad istället för att spendera dem på saker som t ex ett vräkigare hus eller varför inte en fetare båt?  
  • Finansiella förutsättningar och mål - Hur ser familjen VtF:s finansiella förutsättningar ut och vad tror vi oss behöva uppnå finansiellt innan vi verkligen vågar ta steget fullt ut och hoppa? Har vi verkligen modet som krävs för att ens våga hoppa när det väl är dags eller snackar vi bara? Hur ser våra tankar ut kring framtida budget? Har vi kanske till och med för höga krav på den framtida budgeten vilket leder till att vi aldrig kommer att nå i mål?  
  • Risker och möjligheter - Hur ser familjen VtF på det här med risker egentligen och hur tänker vi oss att minimera konsekvenserna om något skulle gå fel? Överväger möjligheterna verkligen de risker som finns och i så fall på vilket sätt? 
  • Att leva drömmen - Vad ska familjen VtF egentligen göra med all sin tid när de väl har hoppat ut för stupet och ska leva drömmen?
Jag hoppas att ni ska tycka att serien är intressant och tveka nu inte att bombardera mig med era frågor och funderingar via kommentarsfältet eller för den delen via mail om ni hellre vill det! Kanske saknas något du skulle vilja veta mer om eller som du rent ut av tycker att vi har missat?

Låt oss då börja med att prata om varför vi har valt att ge oss ut på den krokiga och rätt långa vandringen på Vägen till Frihet. Först och främst, den absolut viktigaste anledningen av dem alla till vårt val är den ständiga känslan av att befinna sig i någon form av ekorrhjul som bara snurrar på i ett vansinnigt tempo. Förvisso har både herr och fru VtF arbeten som vi trivs bra med, men oj vad energi det kostar att få ihop livspusslet.

Dessutom är det ju så att så länge vi behöver arbeta för att få tak över huvudet och mat på bordet så är vi i det ekorrhjul som vi egentligen skulle vilja kunna stå utanför. Vi drömmer helt enkelt om friheten att kunna välja hur vi disponerar vår tid och vi är 100 % säkra på att vi vill ha mer tid för varandra och mer tid att lägga på projekt vi verkligen brinner för. Som läget är nu vill vi fortsätta arbeta, men oj vilken skillnad det blir om vi kan göra det enbart för att det är kul och aldrig för att den 25:e i varje månad få in pengar på lönekontot.

Det var faktiskt inte så värst länge sedan vi tänkte och levde helt annorlunda mot vad vi gör idag. Det fanns en tid då vi inte ens trodde att det var möjligt att realisera drömmen om att äga vår tid. Ok, visst hade vi väl då och då lekt med tanken att "tänk om vi hade så mycket pengar att vi kunde göra vad vi ville, så skönt det skulle vara!" för att kort därefter slå bort den tanken då det kändes som en ouppnåelig dröm som krävde en lottovinst för att bli verklighet. Det blev ju till och med lite deprimerande att tänka på det eftersom det kändes så omöjligt.

På den tiden blåste vi dessutom rätt mycket pengar på konsumtion och med fina jobb och titlar ville vi så klart också ha några statusmarkörer att flasha med. Det kändes viktigt på något sätt, men ledde oavkortat till att man aldrig var riktigt nöjd med det man hade ändå utan istället ständigt strävade efter det som var lite bättre, lite större, lite flådigare. Idag känns de tankarna obegripliga på något sätt, men inte då. Nu har vi blivit lite klokare och kan konstatera att materiella ting helt enkelt inte ger långvarig lycka utan snarare kortsiktiga kickar som snabbt går över och istället skapar ytterligare ha begär. Att fritt kunna disponera sin tid däremot och därmed få mer tid för varandra och för de intressen man har, ja det skapar mer beständig lycka. Det är i alla fall vad vi tror.

Trots att vi brände stålar i snabb takt så sparade vi faktiskt också en del. I varje fall sparade herr VtF, men fru VtF var en riktig slösmaja om sanningen ska fram. Exakt hur mycket av vår disponibla inkomst som sparades varje månad vet jag inte riktigt, men en kvalificerad gissning är att det handlade om kanske15 % av våra disponibla inkomster. Resten gick alltså åt till konsumtion och "att leva i nuet" som det så vackert kallas.

Så en dag började jag läsa lite bloggar, bland annat Miljonär innan 30, och det satte igång en del tankar hos mig. Vi började gemensamt fundera på hur vi egentligen levde vårt liv och vad vi egentligen brände våra pengar på. Visst, Mr Miljonär var ju helt galet extrem och hade en livsstil som knappast passade oss, men han hade ju onekligen också en del poänger. Det här väckte något hos oss varför herr och fru VtF därefter satt ett antal kvällar och resonerade om vad vi egentligen värdesätter mest här i livet och vad drömmen skulle vara om den nu gick att realisera. Är det t ex verkligen så viktigt med ett större hus eller en större båt? Är det inte så att alla materiella ting till slut börjar äga dig eftersom du måste lägga så mycket tid på att underhålla dem och inte heller hinner nyttja dem? För vem är dessa ting viktiga egentligen, för dig eller för att upprätthålla någon form av fasad? Vill vi verkligen leva hela arbetslivet i ekorrhjulet? Är det så här vi ser vår framtid eller kan vi tänka utanför boxen och av egen kraft påverka vårt öde?

Svaren vi kom fram till rimmade inte särskilt bra med hur vi levde då. Vi ville ju faktiskt kunna styra över vår tid. Vi ville ha mer tid för varandra, mer tid att ägna åt projekt vi brinner för, att träna tillsammans och få möjligheten att ägna mer tid åt att odla våra fritidsintressen. Vi kunde också snabbt enas om att vi nog ville bo i varje fall några månader per år (vintern) där klimatet är skönare för soldyrkare som oss. Thailand gillar vi och där är dessutom levnadskostnaderna betydligt lägre vilket väckte visst hopp. Kunde det till och med vara så att det gick att nå drömmen genom att ändra vårt sätt att se på saker och ting här i världen?

Inspirerad av diverse bloggar och många sena kvällar blev det så dags att skapa en egen simuleringsmodell för att se om det kanske ändå kunde gå att nå drömmen. Tanken var att bygga upp en alldeles egen pengamaskin (utdelningsaktier) som genererar passiva inkomster vilka går att leva av. Aktier hade herr VtF dessutom hållit på med sedan 1990-talet så det var inte något alldeles nytt i alla fall. Vi skapade också en "Leva i Thailand budget" att matcha simuleringsmodellen mot.

Efter en tid var den första modellen klar och oj oj oj vilken besvikelse den blev. Modellen pekade nämligen på att det skulle ta väldigt lång tid för oss att nå i mål med dåvarande spartakt. Visst, det var väl kul att se att vi ändå kunde nå i mål någon gång, men det låg lite för långt fram i tiden för vår smak. Vi började då diskutera vad vi kunde göra för att öka spartakten rejält och utan att göra avkall på allt. Snabbt kunde vi konstatera att det fanns väldigt mycket vi kunde ändra på och som inte skulle påverka vår upplevda livskvalitet nämnvärt.

Med det i ryggen gjorde vi om simuleringen och hoppsan vilken skillnad det blev! Nu tändes det ett hopp på riktigt för nu kunde vi ändå se att den här drömmen kunde bli verklighet om vi bara ansträngde oss lite. 5-7 år skulle det ta att nå i mål enligt simuleringen och det var ju en smått sensationell upptäckt, nästan overklig. Att det inte längre kändes så där helt omöjligt att nå drömmen som vi bara några månader innan hade trott blev en rejäl ögonöppnare för oss. Det var faktiskt en riktigt härlig känsla på många sätt och med den vetskapen i bagaget tändes en gnista som idag har blivit till en flammande eld eller, om ni så vill, till ett osläckbart eldhav.

Idag är vi övertygade om att vi kommer nå i mål om inget totalt oväntat inträffar, t ex sjukdom eller något annat vi själva inte kan styra över. Motivationen är på topp och vi har dessutom hittat en bra balans mellan att leva nu och att leva i framtiden vilket gör att vi orkar hålla i. Visst, vi kommer garanterat under resans gång att trampa på ett antal minor och saker och ting kommer inte att gå precis som vi hade tänkt, men slutmålet känns ändå uppnåeligt och inte heller allt för avlägset.

Idag ligger vår sparkvot på 50-60% och då med en upplevd livskvalitet som till och med är högre än vad den var innan. Vi har prioriterat om massor och har gjort oss av med vissa materiella tidsslukare. Prylar som vi nu inser faktiskt ägde oss och inte tvärtom. Samtidigt har vi varit mycket noggranna med att hitta en bra balans mellan att leva nu och att leva i framtiden och har därför inte snålat in på saker som verkligen betyder något för oss, t ex resor då det ligger oss varmt om hjärtat. Det finns väl egentligen inget rätt eller fel här utan det viktiga är nog att hitta en balans man själv är nöjd med och som gör att man orkar hålla i år ut och år in. Vi har nu hittat vår balans och med nuvarande sparkvot borde det vara möjligt, om än utmanande, att ta steget och våga hoppa inom några år. Det är så klart en bit fram i tiden, men tidshorisonten känns ändå inte allt för avlägsen. Vi har dessutom, på kort tid, kommit en rejäl bit på väg, nu återstår "bara" resten av resan, men oj vilken resa. Troligen den bästa resan vi någonsin kommer att göra!