söndag 20 september 2015

Möjligheter, risker och riskhantering (Del 3 av 4)

Uppdatering 2017-08-01
Från och med 2018 kommer vi att vara på varmare breddgrader 3-4 månader per år samt ytterligare någon månad i Sverige på sommaren. Våra passiva inkomster täcker mer än väl detta lilla äventyr inkl alla kostnader vi har kvar i Sverige. Vi fortsätter självklart att bygga vidare på vår pengamaskin och rör oss tveklöst i rätt riktning. Vårt långsiktiga mål är att helt kunna leva av de passiva inkomster vi får och därmed äga vår tid fullt ut. Som läget är just nu har vi dock arbeten vi trivs väldigt bra med varför alternativet att helt sluta jobba inte känns speciellt lockande. Vissa delar i nedan inlägg är därför inte aktuella längre, t ex delen om bostadsrätt (vi kommer behålla huset) samt att vi även väljer att teckna en reseförsäkring som inte är så farligt dyr när du bara är borta några månader.

Då var det dags för del 3 i inläggsserien om familjen VtF:s frihetsplan. I det första inlägget, Varför har vi valt att vandra på vägen till frihet?, redogjorde jag för varför vi valt att ta steget och vad som motiverar oss. I del 2, Finansiella förutsättningar och mål, gick jag igenom våra finansiella förutsättningar, vad vi tror oss behöva uppnå för att våga ta steget samt hur vi tar oss till målet. 

I det här inlägget ska vi titta på vilka möjligheter vi får genom att realisera planen, men också vilka risker det innebär att fullfölja planen samt hur vi tänker oss att hanterar dem. 

Att realisera vår dröm är som en lång och mödosam vandring. Drömmen hägrar där i horisonten, men för att nå den krävs en stor portion uthållighet, tålamod, disciplin och målmedvetenhet. En genomtänkt plan kräver också en riskanalys, en analys som innebär att vi har identifierat de viktigaste riskerna, skattat dem, värderat konsekvenserna samt funderat igenom hur vi preventivt kan mildra konsekvenserna. Genom att göra den här övningen blir sannolikheten klart lägre för att råka ut för tråkiga överraskningar och därmed en grusad dröm. Den ger oss också råg i ryggen att verkligen våga fullfölja när det väl är dags.

I en riskanalys är det sällan meningsfullt att försöka hitta alla risker. Visst, världen kan gå under, men mot sådana risker finns ingen åtgärd så varför lägga energi på det? Nej, en bra riskanalys innehåller istället realistiska risker där det ändå finns någon grad av sannolikhet för att de faktiskt inträffar. Genom att tänka igenom riskerna får vi möjlighet att bygga upp flera försvarslinjer vilka tillsammans mildrar konsekvenserna och snabbare får oss att agera om nu det tråkiga inträffar.

Låt oss dock börja med att prata om möjligheterna, det är ju trots allt möjligheterna som lockar. Familjen VtF är, som bloggnamnet antyder, ute efter att nå vår definition av frihet. Den friheten innebär i korta drag att vi själva bestämmer över vår tid och därmed även kan besluta hur vi vill disponera den. Målet i sig är egentligen inte att sluta jobba utan snarare friheten det innebär att kunna välja om vi vill arbeta eller inte. Som jag tidigare sagt, såväl herr som fru VtF har för närvarande arbeten vi trivs riktigt bra med, men vi gillar däremot inte känslan av att vara tvungna att arbeta för att få tak över huvudet och mat på bordet (för då är du i ekorrhjulet). Vi gillar inte heller det faktum att våra arbeten kräver så pass mycket energi av oss vilket skapar obalans i livet. Helt enkelt, vi vill kunna välja själva vad vi gör med vår tid.

Planen är att försöka få tjänstledigt från vara arbeten. Det är förvisso inget som går att kräva av arbetsgivaren för det vi avser att göra, men det är ändå värt ett försök tycker vi. I synnerhet som vi ändå trivs så pass bra. En tanke som har börjat gro hos oss båda är om det skulle vara möjligt att kunna jobba t ex 12-16 timmar fördelade över hela veckan när vi väl kommit iväg. Kravet är så klart att uppgifterna kan göras på distans och hos min arbetsgivare kan jag faktiskt komma på några sådana uppgifter. Det här tål att tänkas på lite mer, för det skulle medföra en del fördelar, t ex att vi skulle ha kvar en fot i branschen, men också att det varje månad kommer in en extra slant. Kalkylen kommer dock aldrig bygga på att vi får in de här pengarna utan de ska i så fall ses som en bonus vilken t ex skulle kunna ge oss utrymme att fortsätta investera löpande för att öka våra passiva inkomster ytterligare. Idén känns lite smakfull ändå tycker jag. Det tål att tänkas mer på.

Om vi då går över till det här med risker. Som många läsare av bloggen redan vet vid det här laget så är det att familjen VtF gillar planer som har såväl hängslen som livrem. Kanske är vi lite fega av oss, men samtidigt kan vi känna att vi verkligen vill ha en solid och uthållig lösning med tillräckliga marginaler för att vi ska känna oss bekväma att ta steget och hoppa ut för stupet. Som vår plan ser ut nu känner jag faktiskt att vi har såväl hängslen som livrem. Vår kalkyl bygger på att vi ska kunna leva enbart av våra passiva inkomster vilket medför att vi då har pengamaskinen kvar om det krisar, vi har dessutom rejäla avsättningar till pension som vi kan börja ta av från 55 års ålder samt att vi bör kunna ha en skaplig likviditetsreserv när det väl är dags att hoppa. Det känns stabilt.

Så, låt oss då kolla på de risker vi har identifierat. I tabellen nedan har vi redogjort för riskerna, för sannolikheten att de inträffar (1-5 där 5 innebär att det är mycket troligt att risken inträffar), konsekvensen om risken blir verklighet (1-5) samt slutligen våra förebyggande åtgärder. Vi påstår inte att analysen är fullständig, men i våra ögon är den tillräckligt bra och ger oss den mängd försvarslinjer vi är ute efter.

Slutsatsen är att vår plan ger tillräckliga hängslen och livremmar. Uppsidorna övertrumfar med råge de risker som finns och de flesta sannolika risker vi har identifierat har vi kontroll på och även preventiva åtgärder för som minimerar konsekvenserna. Sammantaget har vi ett stort antal försvarslinjer som tillsammans bygger en stark barriär. 

Jag kan också tillägga att det finns ytterligare försvar som jag inte ens tagit med i kalkylen, en sådan är barnbidraget som inte är medräknat men självklart disponibelt samt att vi självklart också kan sälja bostadsrätten om det skulle knipa. Dessutom är det högst troligt att vi kommer få ut mer i hyra än vad lägenheten kostar oss då det råder enorm bostadsbrist i Stockholmstrakten och det lär det även göra år 2020.

Synpunkter? Har vi missat något väsentligt? Kan vi tänka annorlunda?

19 kommentarer:

  1. Hej,

    Mycket roligt att följa er resa mot slutmålet! En "risk" som inte finns omnämnd är handlingsplan vid ev. separation. Är det ett scenario ni tagit höjd för? Kanske inte det roligaste eller mest romantiska att fundera över men likväl ett scenario som skulle påverka framtiden avsevärt.

    Mvh

    Claes

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar Claes.

      Jag måste erkänna att vi inte har tagit höjd för ett sådant scenario och som du säger, det är varken speciellt kul eller romantiskt =) I synnerhet inte som jag älskar fru VtF så mycket man kan älska någon annan människa och det "trots" att vi varit tillsammans i över 20 år.

      Hur som, ett sådant scenario skulle tveklöst påverka framtiden högst avsevärt och lösningen då är troligen att återvända till Sverige igen och börja arbeta + att jag får döpa om bloggen till "vägen till undergång" eller något liknande =)

      Radera
  2. De flesta bostadsrätter är restriktiva med annat än tillfälliga andrahandsuthyrningar, hur resonerar ni där? Hyr ni ut utan föreningens godkännande? Tack för en trevlig blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sedan förra året är det dock lättare http://www.svd.se/friare-uthyrningsregler-ska-oka-bostadsutbudet

      Radera
    2. Kul att du gillar bloggen Familjen oberoende!

      Nej vi skulle inte hyra ut den utan ok från föreningen, men som sparaförlivet pekar på har det blivit betydligt enklare, Vid köp är det viktigt att kolla upp det här med föreningen för att undvika onödiga konflikter och andra tråkigheter.

      Tack också för länken säger jag till Spara för livet.

      Radera
  3. Intressant läsning! Vill dock påminna att man inte får behålla barnbidraget när man är bosatt utomlands längre än 6 månader. Bor själv utomlands just nu med familjen. Det är väl värt ett försök att prata med arbetsgivarna att få jobba lite på distans. Min man gör det nu och det funkar bra + att de ger lite extra inkomster. Fortsätt kämpa på :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentaren Maria och hejaropen =)
      Jag hade faktiskt ingen aning om 6 månaders regeln kring barnbidrag. Tur att vi inte räknat med det i våra kalkyler.

      Jo jag tror mer och mer på det här med att jobba lite på distans. Personligen vill vi inte att det blir för mycket men 12-16 timmar i veckan skulle kännas bra och dessutom bli ett fint tillskott som du säger.

      Radera
  4. Risken vid olycka går den att speca lite bättre?
    1) Tekniskt sett, var bor ni och var är ni skrivna? För att ditt upplägg ska fungera måste ni vara skrivna i Sverige, eller? Om inte så tror jag inte ert upplägg är möjligt att genomföra ...

    2) Kommer ni flytta till Sverige om ni blir sjuka eller drabbas av olycka? När gäller det i så fall? Jag har svårt att förstå motivet riktigt om ni faktiskt flyttat.

    Allmänt, vad är det för risker du identifierat? Vissa är ekonomiska, medan sjukdomsrisken är tveksamt om det är en (enbart är en) ekonomisk fråga? Jag tycker du borde jobba lite med grupper av risker, jag tanker så här:

    Borde det inte finnas risker kring skolgång, egen sysselsättning, saknaden av släkt och vänner, barnets koppling till kamrater, språk, integration, visa etc.

    Jag tycker du borde få med några lite mer "svarta svanar risker" också. Vad händer om det blir stadskupp i Thiland. Kan dina pengar frysa inne? Valutarörelser? ...



    SvaraRadera
    Svar
    1. Kloka synpunkter i vanlig ordning OT!

      Vad gäller andra typer av risker så har du absolut en stor poäng så här ska familjen VtF köra ett varv till. Vårt fokus låg mer kring det ekonomiska, men jag inser att flera av de risker du nämner är minst lika viktiga att ta i beaktning.

      Nu till din lista:

      1. Tekniskt kommer vi att bo i Sverige och vara skrivna på en svensk adress (bostadsrätten vi införskaffar närmare bestämt). Vistas man dock för länge i annat land kan det säkert få konsekvenser, men samtidigt kommer vi att betala skatt i Sverige (inkomst av kapital och kanske också inkomst av tjänst) så det borde gå att hantera.

      2. Motivet med att flytta till Sverige igen om vi drabbas av en mycket allvarlig olycka eller sjukdom är att vi då inte längre kommer kunna ha en passiv inkomst som täcker våra kostnader. Långvarig behandling av t ex cancer kommer i Thailand att kosta en förmögenhet som vi kommer behöva finansiera genom att ta pengar från pengamaskinen. Det i sin tur medför att våra passiva inkomster sjunker vilket innebär att vi inte längre har "råd" att bo kvar (visst, vi kan klara det genom att ta ytterligare pengar från maskinen,,,). Om det värsta händer så är min uppfattning också att vi skulle vilja återvända till Sverige igen, främst med hänsyn till föräldrar, syskon, släkt osv. Det är i alla fall så vi känner..

      När det kommer till "svarta svanar risker" kan det så klart vara intressant att klura kring. Får köra ett varv även kring det.

      Radera
    2. För er är det säkert helt naturligt det ni pratar om och planerar men jag får liksom inte till det. Jag har av egen erfarenhet nämligen väldigt svårt att leva ett mitt-i-mellan liv. Skulle jag flytta till Thailand så skulle jag ha som mål att rent teoretiskt bosätta mig där under en period. Skaffa vänner, kanske visst jobb, barnen går i skola, köper bil. Tränar i någon klubb, aktiverar sig i någon kyrka eller förening, vilket gör att jag tror att ni måste ha sjukförsäkring på plats. Att åka till Sverige är att åka bort för behandling vilket jag tror sitter hårt åt. De expats jag känner som levt i regionen har haft sjukvård på privata sjukhus i området. Allt annat blir för svårt.

      Radera
    3. Tror att du missuppfattat OT. Vi har för avsikt att bosätta oss där, skaffa vänner, aktivera oss, träffa nya människor osv, men om nu någon skulle bli väldigt sjuk t ex (jag pratar inte skavanker här utan om livshotande tillstånd), ja då lär vi vilja åka tillbaks till Sverige eftersom vi har föräldrar, syskon och släkt här. Allt annat skulle kännas helt fel och t om taskigt mot nära och kära. Nya vänner i all ära, men familj är ändå familj.

      Icke livshotande tillstånd kommer vi naturligtvis behandla på plats och det kan vi också hantera ekonomiskt t om utan försäkring.

      Radera
  5. Haller med Onkel Tom gallande dessa risker;
    kring skolgång, sysselsattning, saknaden av släkt och vänner, barnets koppling till kamrater, språk och kulturella skillnader.
    Jag och min familj har nu bott utomlands i drygt 1 ar och de risker som vi inte riktigt tog i beaktande var just skolgång, behovet av egen sysselsättning, saknaden av släkt och vänner, barnets koppling till kamrater och slakt samt kulturella skillnader.

    Men jag vill aven papeka att allt gar att losa och det ar mycket bra att man forsoker tanka pa sa manga risker som mojligt samt att man planerar sa bra man kan hemifran.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det håller jag definitivt med om. Familjen VtF kommer i närtid att klura även kring dessa viktiga risker. Som jag skrev till Onkel Tom. vårt fokus när vi gjorde riskanalysen låg mer kring det ekonomiska, men jag inser att flera av de risker som ni talar om är minst lika viktiga att ta i beaktning.

      Radera
    2. Sjuk och olycksfall försäkring är ett måste speciellt om man har barn! Beroende på vilken hemförsäkring man har så kan man klara sig på den om man är borta en kortare period. Man är väldigt utelämnad i ett land där man inte förstår sjuksystemet.

      Radera
    3. Det går att diskutera ärligt talat. Olycksfallsförsäkring känns som en god idé och brukar dessutom vara prisvärda, men försäkring som ska täcka sjukvårdskostnader utanför EU (vilka är kolossalt dyra, sällan behöver nyttjas och ofta kostar mer än de smakar om inte något riktigt allvarligt inträffar) behöver man egentligen bara ha om man inte har råd att betala, det är ju själva idén med en försäkring.

      I vårt fall kommer vi att ha pengarna och kan utan problem betala privat sjukvård under lång tid om så krävs, även om det skulle kosta flera miljoner. Med det i potten kan man alltså ställa sig frågan varför man ska betala för en försäkring som troligen aldrig kommer löna sig och ifall nu ändå det värsta skulle inträffa så har du pengarna som krävs.

      Hemförsäkringsskyddet funkar i 45 dagar, därefter får du betala rejält mycket mer. Vi har kollat upp det här och 1 års försäkring för familjen i Thailand kan enkelt gå på 20 000 kr/år.

      Radera
  6. Sen kommentar...har varit bortrest och läst inlägget på mobilen men orkade inte skriva där:-)

    Nu ska jag vara djävulens advokat igen!! Roligt:-) Jag tycker personligen att det är riskfyllt att "flytta" utomlands men samtidigt behålla massa bindningar hemåt. Jag vet från egen erfarenhet av att flytta att men efter en viss tid ofta drabbas av en kraftig hemlängtan då man börjar minnas en idealbild av livet där hemma. Om man då har boendet kvar och kanske är tjänstledig från jobbet tror jag att det är lättare att ge upp av fel anledning nämligen en tillfällig svacka i humöret. Att behålla en lägenhet i Sverige och vara tjänstledig från jobbet skulle för mig inte kännas som att flytta utomlands utan snarare som om man är på en lång semester...det är i och för sig OK men inte riktigt samma sak. Tror att risken att man ger upp ökar om man ger sig själv för många vägar ut....påminner mig om när personer flyttar ihop för att spendera livet tillsammans men behåller båda lägenheterna (för säkerhets skull)......

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, bra Frivid42 =)

      Vad gäller (materiella) bindningar hemåt så är jag till viss del benägen att hålla med dig. Vi är nog inte helt färdigtänkta här faktiskt, så det blir till att fundera lite till och förhoppningsvis komma fram till det val som känns mest rätt.

      Tjänstledigt eller jobba lite och på egna villkor från distans däremot tycker jag inte alls skulle kännas konstigt. Personligen tror jag inte att en tjänstledighet skulle få oss att "ge upp enklare" med inställningen att vi är där på semester, men jag kan förstås ha fel.

      Radera