tisdag 8 september 2015

Varför har vi valt att vandra på Vägen till Frihet? (Del 1 av 4)

Uppdatering 2017-08-01
Från och med 2018 kommer vi att vara på varmare breddgrader 3-4 månader per år samt ytterligare någon månad i Sverige på sommaren. Våra passiva inkomster täcker mer än väl detta lilla äventyr inkl alla kostnader vi har kvar i Sverige. Vi fortsätter självklart att bygga vidare på vår pengamaskin och rör oss tveklöst i rätt riktning. Vårt långsiktiga mål är att helt kunna leva av de passiva inkomster vi får och därmed äga vår tid fullt ut. Som läget är just nu har vi dock arbeten vi trivs väldigt bra med varför alternativet att helt sluta jobba inte känns speciellt lockande.
Efter att ha läst Frivid42:s serie om deras frihetsplan blev jag inspirerad att skriva en egen serie inlägg på samma tema. Tanken är alltså att i fyra inlägg redogöra för familjen VtF:s frihetsplan. Serien har jag tänkt ska bestå av följande teman:
  • Varför har vi valt att vandra på Vägen till Frihet? - Vad har fått familjen VtF att börja vandra på vägen till frihet och var kommer egentligen motivationen ifrån? Har familjen VtF fötts spartokiga eller vad är det egentligen som får familjen att spara ansenliga summor pengar varje månad istället för att spendera dem på saker som t ex ett vräkigare hus eller varför inte en fetare båt?  
  • Finansiella förutsättningar och mål - Hur ser familjen VtF:s finansiella förutsättningar ut och vad tror vi oss behöva uppnå finansiellt innan vi verkligen vågar ta steget fullt ut och hoppa? Har vi verkligen modet som krävs för att ens våga hoppa när det väl är dags eller snackar vi bara? Hur ser våra tankar ut kring framtida budget? Har vi kanske till och med för höga krav på den framtida budgeten vilket leder till att vi aldrig kommer att nå i mål?  
  • Risker och möjligheter - Hur ser familjen VtF på det här med risker egentligen och hur tänker vi oss att minimera konsekvenserna om något skulle gå fel? Överväger möjligheterna verkligen de risker som finns och i så fall på vilket sätt? 
  • Att leva drömmen - Vad ska familjen VtF egentligen göra med all sin tid när de väl har hoppat ut för stupet och ska leva drömmen?
Jag hoppas att ni ska tycka att serien är intressant och tveka nu inte att bombardera mig med era frågor och funderingar via kommentarsfältet eller för den delen via mail om ni hellre vill det! Kanske saknas något du skulle vilja veta mer om eller som du rent ut av tycker att vi har missat?

Låt oss då börja med att prata om varför vi har valt att ge oss ut på den krokiga och rätt långa vandringen på Vägen till Frihet. Först och främst, den absolut viktigaste anledningen av dem alla till vårt val är den ständiga känslan av att befinna sig i någon form av ekorrhjul som bara snurrar på i ett vansinnigt tempo. Förvisso har både herr och fru VtF arbeten som vi trivs bra med, men oj vad energi det kostar att få ihop livspusslet.

Dessutom är det ju så att så länge vi behöver arbeta för att få tak över huvudet och mat på bordet så är vi i det ekorrhjul som vi egentligen skulle vilja kunna stå utanför. Vi drömmer helt enkelt om friheten att kunna välja hur vi disponerar vår tid och vi är 100 % säkra på att vi vill ha mer tid för varandra och mer tid att lägga på projekt vi verkligen brinner för. Som läget är nu vill vi fortsätta arbeta, men oj vilken skillnad det blir om vi kan göra det enbart för att det är kul och aldrig för att den 25:e i varje månad få in pengar på lönekontot.

Det var faktiskt inte så värst länge sedan vi tänkte och levde helt annorlunda mot vad vi gör idag. Det fanns en tid då vi inte ens trodde att det var möjligt att realisera drömmen om att äga vår tid. Ok, visst hade vi väl då och då lekt med tanken att "tänk om vi hade så mycket pengar att vi kunde göra vad vi ville, så skönt det skulle vara!" för att kort därefter slå bort den tanken då det kändes som en ouppnåelig dröm som krävde en lottovinst för att bli verklighet. Det blev ju till och med lite deprimerande att tänka på det eftersom det kändes så omöjligt.

På den tiden blåste vi dessutom rätt mycket pengar på konsumtion och med fina jobb och titlar ville vi så klart också ha några statusmarkörer att flasha med. Det kändes viktigt på något sätt, men ledde oavkortat till att man aldrig var riktigt nöjd med det man hade ändå utan istället ständigt strävade efter det som var lite bättre, lite större, lite flådigare. Idag känns de tankarna obegripliga på något sätt, men inte då. Nu har vi blivit lite klokare och kan konstatera att materiella ting helt enkelt inte ger långvarig lycka utan snarare kortsiktiga kickar som snabbt går över och istället skapar ytterligare ha begär. Att fritt kunna disponera sin tid däremot och därmed få mer tid för varandra och för de intressen man har, ja det skapar mer beständig lycka. Det är i alla fall vad vi tror.

Trots att vi brände stålar i snabb takt så sparade vi faktiskt också en del. I varje fall sparade herr VtF, men fru VtF var en riktig slösmaja om sanningen ska fram. Exakt hur mycket av vår disponibla inkomst som sparades varje månad vet jag inte riktigt, men en kvalificerad gissning är att det handlade om kanske15 % av våra disponibla inkomster. Resten gick alltså åt till konsumtion och "att leva i nuet" som det så vackert kallas.

Så en dag började jag läsa lite bloggar, bland annat Miljonär innan 30, och det satte igång en del tankar hos mig. Vi började gemensamt fundera på hur vi egentligen levde vårt liv och vad vi egentligen brände våra pengar på. Visst, Mr Miljonär var ju helt galet extrem och hade en livsstil som knappast passade oss, men han hade ju onekligen också en del poänger. Det här väckte något hos oss varför herr och fru VtF därefter satt ett antal kvällar och resonerade om vad vi egentligen värdesätter mest här i livet och vad drömmen skulle vara om den nu gick att realisera. Är det t ex verkligen så viktigt med ett större hus eller en större båt? Är det inte så att alla materiella ting till slut börjar äga dig eftersom du måste lägga så mycket tid på att underhålla dem och inte heller hinner nyttja dem? För vem är dessa ting viktiga egentligen, för dig eller för att upprätthålla någon form av fasad? Vill vi verkligen leva hela arbetslivet i ekorrhjulet? Är det så här vi ser vår framtid eller kan vi tänka utanför boxen och av egen kraft påverka vårt öde?

Svaren vi kom fram till rimmade inte särskilt bra med hur vi levde då. Vi ville ju faktiskt kunna styra över vår tid. Vi ville ha mer tid för varandra, mer tid att ägna åt projekt vi brinner för, att träna tillsammans och få möjligheten att ägna mer tid åt att odla våra fritidsintressen. Vi kunde också snabbt enas om att vi nog ville bo i varje fall några månader per år (vintern) där klimatet är skönare för soldyrkare som oss. Thailand gillar vi och där är dessutom levnadskostnaderna betydligt lägre vilket väckte visst hopp. Kunde det till och med vara så att det gick att nå drömmen genom att ändra vårt sätt att se på saker och ting här i världen?

Inspirerad av diverse bloggar och många sena kvällar blev det så dags att skapa en egen simuleringsmodell för att se om det kanske ändå kunde gå att nå drömmen. Tanken var att bygga upp en alldeles egen pengamaskin (utdelningsaktier) som genererar passiva inkomster vilka går att leva av. Aktier hade herr VtF dessutom hållit på med sedan 1990-talet så det var inte något alldeles nytt i alla fall. Vi skapade också en "Leva i Thailand budget" att matcha simuleringsmodellen mot.

Efter en tid var den första modellen klar och oj oj oj vilken besvikelse den blev. Modellen pekade nämligen på att det skulle ta väldigt lång tid för oss att nå i mål med dåvarande spartakt. Visst, det var väl kul att se att vi ändå kunde nå i mål någon gång, men det låg lite för långt fram i tiden för vår smak. Vi började då diskutera vad vi kunde göra för att öka spartakten rejält och utan att göra avkall på allt. Snabbt kunde vi konstatera att det fanns väldigt mycket vi kunde ändra på och som inte skulle påverka vår upplevda livskvalitet nämnvärt.

Med det i ryggen gjorde vi om simuleringen och hoppsan vilken skillnad det blev! Nu tändes det ett hopp på riktigt för nu kunde vi ändå se att den här drömmen kunde bli verklighet om vi bara ansträngde oss lite. 5-7 år skulle det ta att nå i mål enligt simuleringen och det var ju en smått sensationell upptäckt, nästan overklig. Att det inte längre kändes så där helt omöjligt att nå drömmen som vi bara några månader innan hade trott blev en rejäl ögonöppnare för oss. Det var faktiskt en riktigt härlig känsla på många sätt och med den vetskapen i bagaget tändes en gnista som idag har blivit till en flammande eld eller, om ni så vill, till ett osläckbart eldhav.

Idag är vi övertygade om att vi kommer nå i mål om inget totalt oväntat inträffar, t ex sjukdom eller något annat vi själva inte kan styra över. Motivationen är på topp och vi har dessutom hittat en bra balans mellan att leva nu och att leva i framtiden vilket gör att vi orkar hålla i. Visst, vi kommer garanterat under resans gång att trampa på ett antal minor och saker och ting kommer inte att gå precis som vi hade tänkt, men slutmålet känns ändå uppnåeligt och inte heller allt för avlägset.

Idag ligger vår sparkvot på 50-60% och då med en upplevd livskvalitet som till och med är högre än vad den var innan. Vi har prioriterat om massor och har gjort oss av med vissa materiella tidsslukare. Prylar som vi nu inser faktiskt ägde oss och inte tvärtom. Samtidigt har vi varit mycket noggranna med att hitta en bra balans mellan att leva nu och att leva i framtiden och har därför inte snålat in på saker som verkligen betyder något för oss, t ex resor då det ligger oss varmt om hjärtat. Det finns väl egentligen inget rätt eller fel här utan det viktiga är nog att hitta en balans man själv är nöjd med och som gör att man orkar hålla i år ut och år in. Vi har nu hittat vår balans och med nuvarande sparkvot borde det vara möjligt, om än utmanande, att ta steget och våga hoppa inom några år. Det är så klart en bit fram i tiden, men tidshorisonten känns ändå inte allt för avlägsen. Vi har dessutom, på kort tid, kommit en rejäl bit på väg, nu återstår "bara" resten av resan, men oj vilken resa. Troligen den bästa resan vi någonsin kommer att göra!

12 kommentarer:

  1. Underbart med den här serien. Verkligen inspirerande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du känner så, jag ska göra mitt bästa för att hela serien ska bli intressant.

      Radera
  2. Väldigt likt vår upplevelse. Vi konsumerade kanske främst av skälet att vi vill "få ut något från allt slit" men det var kontraproduktivt.

    Du kommer säkert till risk i ett senare inlägg, men jag tycker inte det finns någon risk i det vi gör, dvs sparar. Det värsta som kan hända är att vi får jobba som alla andra. Det är bara fördelar i att leva ett enklare liv och spara mycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kloka ord OT. Som du säger är ju den största risken att behöva förvärvsarbete igen och det är ju inte hela världen. Att spara är ju ingen risk i sig, men att ev säga upp sig från sitt arbete (om det nu inte går att få tjänstledigt) mm och hålla sig borta från branschen kan innebära vissa risker, men jag återkommer mer kring det här längre fram i serien som sagt.

      Radera
  3. Inspirerande. Nu sparar vi inte så mycket som ni gör, men det är fascinerande att med minskad konsumtion så får man mer pengar över OCH högre, upplevd livskvalitet :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det fascinerande. För vår del har en minskning av prylar som tar tid att förvalta inneburit mindre stress då sådana prylar kräver en massa fixande. Det i sin tur ger mer tid för att vara med familjen vilket i alla fall för mig ger betydligt mer lycka än vad t ex en fetare båt gör.

      Huset kommer vi dock inte att flytta ifrån, visst krävs mer underhåll än t ex en lägenhet men det priset är jag beredd att betala då det ger mig så mycket tillbaks.

      Radera
  4. Ska bli oerhört intressant att följa denna serie. Även om vår resa inte har varit identiskt är det så mycket man känner igen.

    Detta inlägg av MMM (vars matematik egentligen kommer från boken Early Retirement Extreme av Jacob Fisker) har helt ändrat mitt sätt att se på sparandegrad och betydelsen inte bara av att kunna spara stora summor men också att leva på lite http://www.mrmoneymustache.com/2012/01/13/the-shockingly-simple-math-behind-early-retirement/

    Två små funderingar som du gärna får väva in i något senare inlägg är
    1. Har ni funderat på att extremspara på upploppet t ex när ni har två år kvar för att "spurta".
    2. Vi tycker att vi har blivit mer nöjda materiellt och privat men kanske något mindre nöjda med jobbet under denna resa...det senare tror jag beror på att man ser att det finns ett alternativ..hur har det påverkat er?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket intressant inlägg från MMM och även många av kommentarerna var läsvärda. Rekommenderas!

      Visst är det så, ju mindre du kan leva på desto fortare kan du nå målet. Att fokusera mer på det du kan kontrollera, dvs kostnader, istället för att bara försöka tjäna mer är en god idé. Högre inkomster kommer dessutom också ofta med en prislapp, nämligen att du behöver ta på dig ett större ansvar vilket leder till att du ofta behöver lägga mer tid på jobbet. Det här är faktiskt något som vi i familjen VtF brottas en del med om sanningen ska fram. Vi håller definitivt inte samma "sparklass" som MMM och för den delen många andra bloggare. Värt att fundera mer kring helt klart, kanske kan vi vrida på det här ett varv till. Balans känns dock viktigt för oss, vi vill inte göra avkall på allt för då är jag inte övertygad om att vi orkar hålla i hela vägen.

      Egentligen tycker jag att vi borde kunna leva på betydligt mindre även om vi nu sparar 50-60%. Saken är ju den att vi har höga inkomster så även om vi sparat undan t ex 50% av vår disponibla inkomst så har vi förmodligen ändå gjort av med mer pengar än i alla fall ett antal andra familjer i vårt avlånga land får in varje månad.

      Intressanta frågor, de ska jag ta med mig till kommande inlägg!

      Radera
  5. Ska bli kul att följa denna inläggsserie! Är oerhört inspirerande att läsa såna här inlägg och det gör att man själv håller motivationen uppe. I branschen jag verkar är inte löneutvecklingen lika hög som hos de flesta bloggare så ska bli kul att se om man själv når dit ni kommer nå! :)

    Kommer bloggen leva och ta en annan vinkel när ni väl nått friheten ?:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentaren Aktienovisen och kul att jag kan inspirera!

      Du verkar målmedveten så jag är tämligen övertygad om att du kommer att nå dina mål. Det är bara att hålla i och kämpa vidare =)

      Vad gäller bloggen vet man ju så klart aldrig vad som händer så jag lovar inget, hehe. Tanken just nu är dock att låta bloggen leva vidare när vi väl nått i mål.

      Innehållsmässigt kan ju investeringsbiten vara kvar för den är minst lika relevant då som nu, men vad gäller "vägen till..." så får nog den delen bytas ut. Kanske kan det vara intressant för läsarna att ta del av hur vi "lever drömmen", vad vi gör om dagarna och om det blev som vi hade tänkt oss.

      Radera
  6. Imponerande resa och kloka tankar.
    Jag följer bl.a. både MMM och Fv42 och några andra med samma inriktning.

    Själv har jag slutat jobba och väntar på att frugan också skall sluta om några år, även om jag kanske får "sponsra" lite av vår gemensamma ekonomi.
    Det är allt fler som inser att livet inte bara handlar om arbete, jobb, stress, karriär och status.

    Men en av mina käpphästar, som jag drar fram ibland, är att man inte skall underskatta ett inspirerande och givande arbete.
    Det är både intellektuell stimulans och sociala kontakter som man får utan att man kanske tänker på det i vardagen.

    Hur ser ni på det? Hur får man det om man inte "jobbar".

    Besser

    SvaraRadera
    Svar
    1. Relevanta och kloka synpunkter Besser. Som du säger, att arbeta, träffa kollegor och få intellektuell stimulans ska inte underskattas. Det är självklart lätt att säga att "ohh vad skönt det skulle vara om jag kunde sluta jobba nu" när man är mitt i ekorrhjulet och skiten lägger sig på hög. Ett stimulerande arbete betyder trots allt en del, helt enkelt att få befinna sig i ett sammanhang.

      Som framgår av inlägget har vi båda väldigt bra arbeten hos riktigt bra arbetsgivare idag. Det är så klart värt mycket. Vi resonerar dock som så att vi vill kunna välja om vi vill jobba eller inte. Vårt mål är att kunna sluta arbeta om vi vill, men det är nödvändigtvis inte målet.

      Initialt när vi flyttar kommer vi sannolikt inte att arbeta utan passa på att vara lediga en tid och att ägna tiden åt våra intressen och varandra. När det börjar kännas tråkigt (om det nu kommer kännas tråkigt) så är tanken att volontärarbeta under en period. Det tror vi kommer vara mycket stimulerande på många sätt för oss personligen samtidigt som vi får sociala kontakter och, viktigast av allt, får vara med och göra skillnad för människor som verkligen behöver hjälp (läs, inga i-landsproblem). Det är stimulerande i kvadrat om du frågar mig.

      Slutligen, jag skulle ärligt talat tro att vi någon gång framöver kommer att arbeta igen, men kanske inte förvärvsarbete i dess rätta mening, En stor skillnad blir att kunna jobba på helt egna villkor och utan några ekonomiska tvång.

      Du som inte längre jobbar, hur upplever du det? Hur nyttjar du friheten att inte längre behöva arbeta för att få tak över huvudet och mat på bordet? Det vore mycket intressant att få veta mer om.

      Radera