söndag 14 augusti 2016

Vad händer här då?

Ja det är ju en klart relevant fråga eftersom jag inte har varit speciellt aktiv på vare sig bloggen eller Twitter den senaste tiden. Jag får tacka för många mail, men nej då, det har inte hänt något allvarligt. Inte alls faktiskt =)


Istället skyller jag på att jag passat på att njuta av att vara ledig. Ledigheten har ägnats åt att umgås med familj och vänner, sola, bada, grilla mm. Helt underbart ärligt talat att få den tiden med familj och vänner även om det betyder mindre tid för bloggen. Nu är jag dessutom igång och jobbar igen och någon mjukstart blev det ju inte, men det var faktiskt riktigt kul att komma tillbaks får jag lov att säga. Jag är så nöjd att jag för ett par år sedan valde att tacka ja till det här bolaget och rollen då det visat sig vara en riktigt bra arbetsgivare och en riktig kul roll.

Jaha, ska ni skita i vägen till frihet nu alltså? Har jag följt din blogg helt i onödan? Nej nej, det ska vi absolut inte göra. Vår målsättning ligger kvar, dvs att uppnå tillräckliga passiva inkomster för att kunna bli fria att göra vad vi vill med vår tid. En tanke har dock börjat växa fram här hos familjen VtF och den tanken har blivit allt starkare med tiden.

Vi kan börja konstatera att såväl herr som fru VtF har arbeten som vi trivs väldigt bra med. Samtidigt vill vi ju ha mer ledig tid, inget snack om saken. Ett längre break varje år skulle därför kunna göra gott och ge oss tid att ladda batterierna. Vi skulle verkligen vilja vara borta de månader på året som vi ogillar mest förutsatt att de måste tillbringas i Sverige (t ex januari - mars/april). Den nya planen vi har skissat på ser därför lite annorlunda ut än tidigare och skulle innebära att vi fortsätter att arbeta, men är lediga januari till mars/april varje år som vi tillbringar i Thailand (eller annat ställe) samt att vi även passar på att vara lediga ytterligare någon månad, t ex juli eller augusti, men då i Sverige. En kombination som känns riktigt attraktiv.


En utmaning med den här planen är naturligtvis att våra arbetsgivare måste ge oss tjänstledigt eller dylikt 3-4 månader per år. Det är naturligtvis inte säkert att de köper det, men vi är ganska förhoppningsfulla om att de faktiskt kommer att gå med på det. Vi kan dessutom tänka oss att ställa upp med några timmar i veckan från Thailand vid behov om det är vad som krävs för att bli beviljad upplägget. 

Med våra nya plan tycker vi att vi får många vinster. Vi kommer med tänkt upplägg kunna vara lediga 4-5 månader per år och får då tillbringa de trista månaderna januari - mars/april på varmare breddgrader. Samtidigt får vi vara i Sverige som (ofta) är fantastiskt månaderna maj - september/oktober och så kan vi fortsätta jobba på arbeten vi trivs med, men betydligt mindre. November är väl ingen favoritmånad direkt, men den kan vi leva med när upplägget ser ut så här. December däremot brukar vara helt ok tycker vi med jul och några dagars ledighet.

En annan fantastisk vinst med detta upplägg är att vi kommer kunna realisera planen betydligt tidigare och dessutom få chansen att prova på om vi gillar upplägget. Tanken är att behålla huset vi bor i nu och med hjälp av våra passiva inkomster kunna finansiera såväl kostnader för huset som resa och uppehälle mm i Thailand de månader vi är borta.

Glädjande nog kan jag konstatera att vi är i mål redan idag med tanke på att våra passiva inkomster täcker detta lilla äventyr med god marginal. En möjlighet är naturligtvis också att hyra ut huset under de månader vi är borta vilket skulle minska behovet av passiva inkomster från aktieportföljen drastiskt, men i vår kalkyl kommer vi inte att utgå i från det scenario.

Dessutom skulle den här planen innebära att vi kommer kunna fortsätta att bygga upp vår pengamaskin kontinuerligt vilket kommer innebära att utdelningsmaskinen byggs på med en rejäl slant varje år vilket så klart känns fantastiskt.

Tanken nu är att försöka realisera den här planen med start i januari 2018. Det innebär att vi redan under nästa år måste tala med våra arbetsgivare för att se hur de ställer sig till planen. Det är väl dock tänkbart att vi vid första tillfället bara ber om tjänstledigt 3 månader och inte talar så mycket om att vi tänker repetera detta varje år, men det återstår att se. Vi är i alla fall optimistiska att vi kan få det här att gå i lås! Efter en testperiod får vi utvärdera och känna efter. Vi utesluter inget och ristar absolut ingenting i sten. Planen är rörlig, men just nu går i alla fall våra tankar så här. Jag måste säga att det känns riktigt bra.

Avslutningsvis, som många av er redan vet drar vi om några månader i väg c:a 3,5 veckor till Thailand. Det ska bli riktigt härligt och självklart kommer vi under vår vistelse passa på att spana in hyresmarknaden på orten, knyta lite kontakter samt att vår dotter ska få gå ett par - tre dagar på skolan, något hon ser fram emot kan jag lova. Jag kan väl också nämna att jag tagit emot ett par utdelningar. Det kom in stålar från Akelius runt den 10:e samt att jag även erhöll utdelning från SPFF. Endast en utdelning återstår den här månaden och den bör komma ifrån Realty Income kring den 18:e.

Vad säger du om planen? Vettig?

18 kommentarer:

  1. Kalla fötter? :)

    Det är väldigt svårt att förändra något om man bara ska sitta och titta på vad man förlorar, jag tror man måste titta mer på vad man får.

    Det finns en hel del frågetecken i det du skriver, som varför ni ska fortsätta bygga upp era passiva inkomster om ni trivs som ni lever och varför ni i så fall skulle styra ert liv baserat på er passiva inkomst.

    Hur som så välkomnar jag att fler kommer med innovativa sätt för att få lite mer ur vardagen, så prova och berätta hur ni göra och vad exempelvis arbetsgivarna säger.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe det kanske man kan tro att vi har fått, men faktiskt inte. Det är snarare så att vi, sedan både herr och fru VtF bytte arbeten, har förstått den enorma skillnaden det medför att vara på att arbete man verkligen trivs på vad gäller såväl det sociala som arbetsuppgifterna jämfört med det omvända. Det är ärligt talat som natt och dag och påverkar en personligen djupare än vad jag kanske tidigare trodde. Jag är tacksam för den insikten.

      Att vi trivs bra med våra arbeten innebär dock inte att vi inte vill förändra. Som jag skriver i inlägget vill vi båda ha mer ledig tid, men alltså inte sluta jobba som läget är nu. Observera också att det här gäller nu, om 3, 5 eller 10 år kanske vi tänker annorlunda, då kanske vi känner oss "färdiga" och vill gå ner ytterligare i tid eller helt sluta arbete. Det är också skälet till att vi fortsätter att bygga på pengamaskinen, det ger oss helt enkelt valfriheten att styra över vår egen tid. Det scenariot har också varit målet redan från start och ligger fast.

      Vad gäller planen och dialogen med arbetsgivarna ska det redovisas när det väl är dags. Som sagt, jag är hoppfull om ett positivt utfall, men inser naturligtvis att det inte är självklart. Innan sommaren 2017 lär vi veta mer om saken.

      Radera
    2. Jag har ju inte förmånen att ha så bra relation med jobbet :). Men allvarligt, vv se länk: http://onkeltomsstuga.se/2016/08/har-vi-tur-nar-vi-trivs-pa-jobbet-eller-hindrar-det-oss-att-na-dit-vi-vill/

      Radera
    3. Hej OT. Först och främst vill jag säga att det är ett mycket läsvärt inlägg du har skrivit med många tänkvärda poänger. Jag är dock inte benägen att hålla med i allt du skriver. I alla fall inte utifrån vår situation.

      För egen del innebär frihet att jag har möjligheten att göra det jag själv vill. Fri blir man aldrig om man tvingas gå till ett arbete för att få tak över huvudet och mat på bordet. Extra besvärande blir det naturligtvis om arbetet dessutom tar mer energi än vad det ger vilket tyvärr är en verklighet för väldigt många människor.

      Vårt mål är att bli fria, helt enkelt att äga vår egen tid. Vi vill kunna välja om vi ska jobba eller inte, hur mycket och med vad i så fall. Det är vi som ska sitta förarsätet, ingen annan.

      Som situationen ser ut för oss just nu ger faktiskt jobbet mer än vad det kostar även om vi båda upplever att vi har för lite ledig tid. Semesterveckorna räcker inte till. Därför vill vi göra en förändring i rimlig närtid som passar situationen = ledigt c:a 4 månader per år och jobba resten.

      Hos min förra arbetsgivare vantrivdes jag inte, men däremot var jobbet på sin höjd ok med en negativ touch. Status "knappt ok" är uppenbarligen inte tillräckligt bra för då kommer jobbet att sno mer energi än vad det ger. Så var det för mig och det var också det främsta skälet till att jag till varje pris ville kliva ur helt och hållet. Min frus situation var liknande. Situationen påverkade mig betydligt mer än vad jag trodde har det visat sig.

      Hos våra "nya" arbetsgivare (sedan c:a 2 år tillbaka) är situationen helt annorlunda. Som läget är nu vill vi faktiskt fortsätta att arbeta då det ger oss massor såväl avseende energi, personlig utveckling som socialt. Det är faktiskt kul att gå till jobbet. Vem vet, kanske håller den här känslan i sig i 2 år, kanske 5 år? Vi vet inte, men eftersom vi siktar på att bli fria (enligt vår definition) så är det vi som bestämmer. Vaknar jag en dag och känner att jobbet suger och äter upp mig inifrån, ja då slutar jag helt enkelt och gör något annat. Återigen, det är jag bestämmer över min egen tid och ingen annan. Som jag ser på saken finns det ärligt talat inget som hindrar mig att nå dit jag vill. Med hjälp av pengamaskinen blir jag dessutom inte beroende av någon annan utan kan fullt ut bestämma hur jag vill disponera min tid. Dessutom ger den mig större möjligheter att ta risk utan att min familj drabbas.

      Du har absolut en poäng i att det nog många gånger är svårare att "släppa taget" om du har ett välbetalt arbete idag, det tror jag definitivt. Det är lätt att bli orolig för vad du förlorar helt enkelt. Du har också en poäng i att större förändringar kräver massor och är svåra att realisera. Citatet från Socrates är verkligen träffsäkert. Jag vill inte säga att jag är helt oberörd av dessa saker, men samtidigt är det inte faktorer som varit med i beräkningen vid vårt beslut att förändra planen. Det är helt enkelt så att vi faktiskt inte känner oss färdiga på våra arbeten som vi trivs med. Inget varar för evigt så om några år kanske det ser annorlunda ut eller så gör det inte det. Det spelar ju heller ingen roll eftersom vi då kommer att ha nått i mål och faktiskt äger vår tid. Det är vad jag kallar frihet.

      PS - jag har kopierat in min kommentar som svar på ditt inlägg.

      Radera
  2. Mycket klokt tycker jag!

    Under perioden 1995 och 2008 var jag och fru Cm i Thailand vid åtta tillfällen.
    De första fem gångerna för rent turistande och de senaste tre för seriöst rekognoserande.

    Vi hade precis som ni planerat att flytta till Thailand när vi hade tillräckligt kapital. Klimatet är fantastiskt och priser och omkostnader är fortfarande låga. Vi var riktigt seriösa och vi plågade våra permanentboende vänner med tusentals frågor och jag läste allt relevant på olika Thailandsforum.

    En dag kom vi till insikt att en permanent flytt till Thailand var inget för oss. Varför vet vi nog inte än i dag men det var en känsla vi fick och kulturskillnader och byråkrati bidrog en del till beslutet.

    Det här är så mycket Thailand för mig...
    http://www.expressen.se/allt-om-resor/har-rivs-barerna-i-turistparadiset/

    Nu har vi vänner som permanent bott i Thailand i +10 år och de stormtrivs men för oss är det inte längre ett alternativ.

    Att göra längre resor och inte "bara leva turistiv" tycker jag är ett begåvat alternativ innan man tar beslutet att säga upp sig och flytta ned permanent.

    Eftersom ni fortfarande är unga och trivs med era arbeten så finns det ingen anledning att stressa på beslutet att lämna arbetslivet. Pengamaskinen kommer att växa och om Thailand inte blir er slutdestination så finns det andra alternativ med ett trevligt klimat. Visst, betydligt dyrare men er pengamaskin kommer generera större intäkter.
    Mvh//Cm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack CM och jag håller med dig till 100%. Thailand är ett på många sätt märkligt land helt klart. Något inom mig älskar landet med fantastiskt klimat, god mat, vacker miljö och rimliga levnadskostnader. Samtidigt som det på många sätt är ett paradis blir man häpen över andra saker. Att då börja med att vistas ett antal månader i landet känns som en klok idé. Även vi känner folk som bor i Thailand och många trivs verkligen bra. Jag tror att vi också skulle kunna göra det, men det här upplägget kommer ju resultera i facit som sagt. Vi utesluter inte heller att vi under den här perioden vi kör på "ledig 3 mån/år" även kommer testa på andra länder. Jag skulle nog vilja säga att det är troligt att vi kommer göra det. Det är ju alltid kul att få möjligheten att uppleva flera olika länder och bo där i några månader och så kan man utifrån det jämföra.

      Du har så rätt i att vi inte behöver stressa fram något beslut, i synnerhet inte som läget är nu. Pengamaskinen kommer att byggas på och ge oss valfrihet.

      Hur går era planer? Blir det någon flytt till Frankrike?

      Radera
    2. För 10 år sedan hade jag planer på att permanent flytta till Japan. Men efter att ha besinnat mig, funderat på vad det skulle innebära i praktiken och sedan prövat på att vara där i några månader så kom jag fram till att Sverige är skönare att permanent bo i. Japan lämpar sig bättre för att turista och njuta av under tre månader i sträck om man så vill.

      Man har ju dessutom familj och vänner i Sverige, skulle vara så tråkigt att inte kunna umgås med dem.

      Radera
    3. Nu har vi förvisso flera vänner som permanent bor utomlands och trivs fantastiskt bra så att Sverige är bättre att bo permanent i måste ju inte gälla för alla. Det viktiga är väl att följa sitt eget hjärta. I ditt fall kändes Sverige bättre så då tog du ju rätt beslut. Flera av våra vänner kom fram till något annat vilket säkerligen var rätt beslut för dem.

      Självklart spelar det här med familj och vänner stor roll, men de finns ju kvar. Våra kompisar har fått många nya vänner i det land de flyttat till och så träffas vi när de är här över sommaren, jul osv eller så åker vi och besöker dem. Klart det är trist att inte kunna träffas oftare, men väldigt kul när man väl ses.

      Radera
  3. Intressant upplägg! Hoppas era arbetsgivare är på med på samma linje.

    Vi har rest mycket i Sydostasien i allmänhet och Thailand i synnerhet. Nu vet jag inte vad ni har för kostnader för huset hemma i Sverige, men 150 tusen för tre månader låter väl tilltaget. Jag tror ni kommer en bra bit lägre än så. Vi brukar landa på 800 kr/dygn för att leva i Thailand och det inkluderar allt utom flyg. Då ska det nämnas att vi är två vuxna och tre barn, äter samtliga måltider på resurang och bor i bungalows på stranden. Alltså borde det finnas utrymme att komma ännu lägre. Däremot inkluderar det inte skolavgifter.

    Jag ser fram emot att läsa om hur era planer fortskrider!

    Med vänlig hälsning, Avfart Frihet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Avfart Frihet! Även vi hoppas (och tror) att vi kan få våra arbetsgivare att gå med på upplägget. Under nästa år vet vi =)

      Vad gäller kostnader kan du säkerligen ha rätt. Som sagt, vi har inte räknat på det här i detalj ännu utan mer gjort ett snabbt överslag.

      För huset i Sverige har vi nog relativt låga kostnader egentligen eftersom det är lågt belånat och driftskostnaderna normala eller tom under det normala. Budgeten för Thailand har jag också tagit i på och som du skriver bör vi kunna landa klart lägre. Dock är skolavgiften väldigt hög vilket drar upp rejält. Är man inte borta mer än 3 månader på ett år kan skolgång kosta runt 6500 THB per vecka och barn! Det blir med andra ord en rejäl slant.

      Radera
  4. Hej VtF

    Jag tycker ni gör helt rätt! I ett beslut likt detta; att flytta och bosätta sig i ett annat land i en annan världsdel(!) är inget litet sådant. Att då åka dit och "känna" på det är inget annat än ett mycket klokt val.

    Beträffande att spendera 3 månader/år låter som något hämtat ur en dröm...som ni verkligen kan realisera! Ömsom gläds jag med er, ömsom är jag "avundsjuk".

    Kul att du åter kom med ett inlägg. Jag tillhör den skaran som saknat dina välformulerade inlägg!

    Kom att tänka på en sak; er resa till Thailand inträffar i samband med att du får min bok hemskickad! Kanske blir det en recension från hängmattan?
    Ännu en gång vill jag tacka för ditt stora bidrag. Såväl bokstavligt som bildligt talat var det GULD värt:)

    Må väl,
    Sofokles

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Sofokles! Du är ju inne på en likvärdig resa som vi så snart är du också i mål. Din bok kommer ju också att bli en internationell bästsäljare så du kommer väl snart vara i samma liga som J.K Rowling och därmed ha passiva inkomster i miljonklassen =)

      Absolut, hinner jag få boken innan vi drar så ska jag läsa den med stort intresse från hängmattan. Det är ett löfte!

      Radera
  5. Akta dig för terroristerna, kommer att bli många fler attentat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog sannolikt tyvärr. Vi kommer dock mestadels att befinna oss på en oansenlig ort med väldigt lite turism (men sjukt fina stränder) så det känns inte som en target direkt.

      Radera
  6. Jag tycker att det låter som en perfekt kompromiss och något jag själv hade kunnat tänka mig. Jag har inte riktigt fastnat för att flytta permanent, i alla fall inte på många år. Jag vill ju se många delar av världen och då motverkar det ju tanken att flytta till ett annat permanent boende, även om det är bra mycket väder, billigare osv.

    En sak jag reagerade på var att ni under övriga 9 månader fortsätter mata pengamaskingen som vanligt. Varför tar ni inte de sista tre månaderna innan tjänstledigheten och slutar sätta in pengar och bygger semesterbudgeten istället? Då slipper ni sätta in 150000 i ISK/KF och plocka ut 150000 någon månad senare. Skatten blir ju typ 700 kr på insättningen. Jag hade nog lagt in dessa 50000 per månad på ett sparkonto med med typ 0,8% ränta med garanti. Alt. sprida risken på några högräntekonton typ 4Spar som jag själv använder (6,5% rörlig ränta). Det hade gett ca 1200 kr i ränta, så totalt nästan 2000 kr mer att bränna i Thailand förutsatt att innehaven de sista tre insättningarna hade gått +-0 på börsen. Bara en tanke :)

    Oavsett, er största utmaning blir nog att båda får tjänstledigheten beviljad. Jag hade nog hållt käften om att tanken är att göra det varje kommande år. Funkar första gången bör det inte bli några problem att köra en gång till nästa år :)

    Jag följer er resa troget! Lycka till!

    /Maxa Allt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Maxa Allt! Jo det känns som en bra kombination och som jag skrev i en tidigare kommentar så är det mycket troligt att vi kommer prova på några olika länder kommande år. Svensk eller internationell skola finns ju över hela världen och blir det som styr.

      Bra reflektion och vi kommer givetvis att göra så som du beskriver även om det inte framgick. I nuläget stoppar jag nämligen aldrig in pengar direkt till KF eller ISK utan de mellanlandar på ett konto. När det börjar närma sig kommer pengarna bli kvar på detta konto för att senare användas till att finansiera resan mm. Vårt mål är dock att pengarna som behövs ska genereras genom utdelningar så det var därför jag, lite slarvigt, jämförde så.

      Som bonus siktar vi också på att hyra ut huset vilket skulle stärka kassan markant. Det borde inte heller bli allt för svårt med tanke på att kåken ligger i 08 land =)

      Sant, det kommer bli utmanade att få tjänstledigt, men absolut inte omöjligt. Jag väljer att tänka positiva tankar, hehe.

      Radera
  7. Hej, intressant upplägg. En tanke bara angående din dotter. Hon kanske kommer sakna sina "riktiga" klasskompisar, och byter ni land varje år så blir det ett hoppande för henne. Men å andra sidan har hon tryggheten från er och det är säkert berikande och roligt för såväl vuxna som barn att byta miljöer.

    El Dinero

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar El Dinero!

      Du har absolut en poäng och den risken finns givetvis. Jag tror inte att vi kommer byta land varje år, det beror nog på hur vi trivs. I familjen VtF är vi helt överens om att vår dotter går först. Vantrivs hon så kommer vi helt enkelt att åka tillbaka till Sverige igen.

      Att hon kommer att sakna sina klasskamrater är jag helt övertygad om. Å andra sidan kommer hon samtidigt att få nya vänner och upplevelser på "sin andra skola" för att en stund senare komma hem till sina svenska vänner igen.

      Vi tror definitivt att det är berikande att få uppleva en annan miljö och kultur för såväl oss vuxna som för vår dotter. Nu pratar vi dessutom om en mycket social liten dam som var och varannan dag tjatar på det här temat (troligen för att hon har ett par vänner som just nu bor utomlands).

      Det kan naturligtvis visa sig att vi har helt fel i våra antaganden, men det är ju ärligt talat inte hela världen. Gör vi slag i saken och drar iväg får vi ju facit och slipper fundera på hur det hade blivit om vi faktiskt vågade testa.

      Radera